Ayi

Jag fick en väldigt relevant fråga av min yngsta syster efter förra blogginlägget. Pappa har även undrat samma sak tidigare men jag vet inte om han fick nåt bra svar. "Varför ska du, som ändå är ledig, ha en ayi?" Hm... Jag ska försöka förklara, men det kan vara svårt att ta in hela bilden när man inte är på plats.

När vi var här på "pre-visit" i mars sa alla "klart du kommer ha en ayi, det har alla! Det ingår i livsstilen." Men jag var mycket skeptisk. Vi har ju inget behov när jag ändå är hemma. Men efterhand har det smugit på mig och plötsligt har jag blivit övertalad utan att jag vet hur det gick till.

Det främsta skälet är att det är en möjlighet för någon att få ett jobb. Vi har möjlighet att betala 3000:-/månad för någon som jobbar i 40tim och då är det nästan vår skyldighet att göra det. Alla ayis som jag möter på dagarna när jag är ute med Hugo tittar lite konstigt på mig;)

Livet här är lite mer komplicerat än hemma (eller kanske bara annorlunda, tills man lär sig det). Man får åka till tre olika mataffärer tills man har hittat alla ingredienser till det man har tänkt sig att göra till middag. Ofta får man ändå tänka om för de har inte allt man är van vid. Har man en Ayi så vet hon vart man ska åka och det tar hälften så lång tid för henne eftersom hon kan läsa skyltarna och vet var saker ligger. (Igår blev jag såå frustrerad! Jag hade plockat åt mig massa goda bullar på en bricka men jag hittade ingen påse att lägga dem i och ingen att fråga. Alltså trodde jag att man tog brickan till kassan men så var det tydligen inte... Jag fick lämna dem där efter mycket gestikulerande till ingen nytta.)

Det tar också mycket längre tid att ta sig någonstans. Vi har varit i Shanghai city en gång sen vi kom hit. Det kan ta allt ifrån 40 minuter till 1,5 timmar dit, beroende på trafiken! Därför är det svårt att planera.

Sen är det smutsen som jag skrev om sist. Torkar man inte golven varannan dag så blir det svart. Jag har inte särskillt bra diciplin när det gäller att städa...

Matlagning gillar jag och jag vill gärna lära mig att göra kinesisk mat. Ayin kan laga mat kanske 2 gånger i veckan och då kan jag titta på.

Hon kan ha Hugo nån timme åt gången så att jag kan gå och träna på dagtid. Eller hinna läsa och informera mig om detta fantastiska land eller gå guidade turer.

Jag får även mer tid över till Hugo och Maja så vi kan ha kvalitetstid tillsammans.

Sen ska vi inte sticka under stol med att hon skulle göra en massa, som jag tycker, tråkiga saker!

När Hugo blir tre, vid jul, så kan han börja skolan och då ska jag se mig om efter ett jobb inom textilbranchen. Hittar jag inte det så finns det otroligt mycket att göra här innom välgörenhet. Att jobba innom skolan är också en möjlighet, de har redan frågat.

Hela livet blir enklare med en Ayi, jag förstår dem som är på väg hem till Sverige och undrar hur det ska gå. Man vänjer sig säkert snabbt vid alla olika bekvämligheter man har möjlighet att utnyttja här.