tisdag 7 juni 2011

Tisdag

Har ofta tänkt att man borde ta och hoppa över måndagar. Nu gjorde vi det, 6:e juni var helgdag även här, för "dragonboat festival" men det blev bara ännu jobbigare.

Maja gnällde, grät och bråkade hela morgonen om att hon inte ville gå till skolan. Det känns för dj-ligt att tvinga henne när hon är sådan. Jag vet hur jobbigt jag hade (har?) med separationer och läser in mina egna känslor i henne. Samtidigt vet jag vilken skådis hon är, hon kan verkligen byta humör efter vad hon tror att hon ska vinna på det. Jag ger nog efter lite för ofta, jag vet att hennes pappa tycker det i alla fall... Men hur vet man att det är på riktigt? Jag vet att om jag håller henne hemma en dag så blir det än värre nästa.
När jag lämnade hörde jag hur hon skrek efter mig. Jag bet ihop och smet runt hörnet. Och kände som att jag övergav henne. (Ursäkta om jag upprepar mig, jag vet att jag har skrivit om detta tidigare men det ÄR jobbigt)

Efter det var jag på en "babygroup" som jag hittat via Heike, min tyska vän. (Hon är på semester i Vietnam, ska bli intressant att höra om det sen!)Det är några jättetrevliga och hjälpsamma engelskor som är stommen i gruppen och sen är det lite annat löst folk som jag ;) Lite fika, lek och prat står på programmet och idag fick jag även låna med mig lite leksaker hem!

Sen gick vi hem (till huset brevid) och åt lunch och Hugo sov middag. Jag hann med att ringa en massa samtal och boka upp intervjuer med fyra olika Ayis imorgon! Det blir en "busy day" eftersom jag ska till tailor market och hämta två blusar och en kjol som jag har låtit sy upp oxå.

När Maja kom hem från skolan var hon jätteglad. Hon hade gjort en snurra och fått klistermärken ifrån Sunny så allt var tipp topp. När hon sen såg pusslen som jag lånat blev det ännu bättre, men hon surnade till efter en stund när hon insåg att det inte var så lätt... -Mamma fixar!

Ni får ursäkta, jag känner mig inte så inspirerad idag. Min tanke var att försöka förklara hur barnens humör och beteende styr hela min dag. Men idag går det inte utan att i detalj upprepa allt gnäll, tjat, spring iväg och gömma sig när man ska prata allvar, osv. Så fort man ska gå någonstans gnäller Hugo om att bli buren, de gör inte som de blir tillsagda om man inte hotar med något och utbrotten har blivit fler och tätare, för båda. För att hitta på något, eftermiddagarna kan bli långa, gick vi och badade (inne, för regnperioden är här nu...) -det är ju mysigt! Men de ville hela tiden vara i olika pooler och det slutade med att båda bara skrek för de ville båda hålla nyckeln. Vi var nog där i 25 min totalt...

I helgen hade Maja en kompis här för att hoppa på den nya studsmattan men hon betedde sig så vi fick skämmas. Samma sak idag på club huset: vi gick förbi några som vi känner och pratade lite. De satt och åt och Maja snodde kvickt som ögat åt sig en chicken nugget från en av tjejernas tallrikar utan att fråga. Att jag inte dog när mamman bara höll för munnen i förvåning och inte sa nåt när jag bad tusen gånger om ursäkt och snabbt smet där ifrån.

Men imorgon är det en ny dag, alla kommer att vakna glada och vi börjar om med nya krafter! (Det är väl så vuxna tänker, eller?)

1 kommentar:

  1. Det är en enorm omställning för er på alla sätt! Förstår verkligen att det är tufft ibland. Tänker på hur jobbigt det måste vara för de små också. De känner ju alla sina känslor, plus alla era... Det måste ju vara en inre explosion av känslor! Totalt kaos. Det är ju trots allt sunt att de reagerar utåt, annars skulle de nog må ännu sämre. Tänk bara hur fantastisk och stark Maja är som orkar och vågar reagera så kraftigt. Hon måste få ge igen lite också ;-) Det kanske ändå inte är fel att låta henne känna sig hörd, låta henne vara hemma lite, och sen kanske hon vill gå frivilligt? Det kan väl ändå inte bli så mycket värre..? Även om barn ibland kan anpassa sig fort, så kan det ju också bli så att de ger upp istället.
    Ha tålamod och hitta kraften! Du är en underbar mamma som känner dina egna barn bäst! Du är modig som delar med dig av dina känslor. Kram på dig vännen! Eva L

    SvaraRadera