Heja Sverige!

Tiden går fort när man har full upp.
International week i skolan tog sin tid i form av engagemang och närvaro. Men kul var det! Svenskarna har fullkomligen invaderat skolan, det var tydligt denna vecka! Vi var fem olika föräldrar på plats under tre dagars "food fair" för att bjuda på köttbullar, lussekatter, knäckebröd, pankaksrullar mm. Vi var utklädda som Pippi Långstrump och en pappa hade fixat en fantastisk bakgrund med bild på Pippis hus, såg väldigt proffsig ut! Barnen fick äta mat från minst tjugo olika länder, tyvärr var inte vi de enda med mycket snaskiga saker så det blev inte mycket till "mat" denna dag!

Lite dålig stuns i flätorna... :)



Tallrikarna fulla redan efter att ha gått några bord fram ;) Inte lätt att balansera heller!



Maja åt nog bara köttbullar och pepparkakor den här dagen tror jag...

I fredags var det då dags för Grande Finale! Den stora paraden med alla nationaliteter som finns på skolan representerade. Jag brukar inte anse mig som särskilt patriotisk, och när det var dags att titta i barnens garderober för att se om det fanns något som kunde likna svenska färger tyckte jag det var väldigt dumt till och med, men jag måste säga att jag blev lite tagen. '
De kloka mammor och pappor som varit med om detta förut visste ju hur roligt det är att göra ett intryck. Därför hade vi några eldsjälar som såg till att det blev uppsytt 14 stycken Sverigeklänningar och de blev såå fina! Jag är så glad att jag hängde på för Maja tyckte verkligen att hon var jättefin och hon var stolt över att ha en likadan klänning som de stora tjejerna. Hugo fick en Sverigetröja av bästa kompisarna Malte och Viggo (de är 8 år så de hade växt ur den) och så var han oxå jättefin!



Detta var senare på kvällen, lite trötta och rufsiga! ;)

 

Den som invigde paraden var kinesiska så klart.




Här har vi rektorn, Mr Dewhearst! Han är
någon slags britt... någon som vet var man
ser ut så här?!






















   

Några större engelska tjejer från secondary skojar till det lite och leker drottningen ;)

 

Det är nog sista året som han använder leder hosen.



 

Italy!



Jag är imponerad att den sitter uppe!



Geishan hade lite svårt att hänga med.



När Norge kom och de spelade "og vi elsker dette landet" (typ)
så fick jag faktiskt en tår i ögat!
























Så kom de då äntligen! Störst, bäst och vackrast!



 Det var hur många nationaliteter som helst! Det tar evigheter att ladda upp alla bilder så detta är allt ni får se ;) Hörs snart igen!



Kines kalas!

Vi var på kalas för ett tag sedan.

Sunny, chauffören, undrade om vi kunde komma på lunch för att fira att hennes hus äntligen var klart, house warming party? Det skulle komma lite släkt och vänner och om vi kanske ville titta förbi? Just i den vevan var Gustaf, som ju jobbar med kineser varje dag, lite trött på folket här. Så med anledning av en tennismatch, som faktiskt redan stod på schemat den tilltänkta dagen och inte var påhittad, tackade vi nej. Efter någon dag återkom inbjudan till samma dag, men som middag istället. Nu kände vi att vi inte kunde tacka nej, det var tydligen viktigt att vi kom. Vi förberedde barnen genom att ge dem smörgås, eftersom de fortfarande inte är förtjusta i kinamat, och ta med DVDer.

Sunny kom och hämtade oss vid fem och på vägen frågade Gustaf om det var många kvar efter lunchen? "Oh yes", var svaret... Vi märkte efter en stund att vi inte åkte mot Sunnys hem. "Är middagen inte hemma hos er?" frågade han. "Oh no!" var svaret, med ett leende som sa: är du lite bakom flötet? :)

Vi förstod varför när hon svängde upp på parkeringen till restaurangen. (Det såg mer ut som en lagerlokal än en restaurang.) Efter att vi krånglat oss ur bilen, (Hugo skrek i högan sky för att det inte blev som vi hade sagt, vi var ju inte hemma hos Sunny!) tog vi oss i samlad tropp in i lokalen tillsammans med Sunny. Det kalla, vita lysrörsljus som mötte oss är de förtjusta i här på alla restauranger. För oss, som älskar levande ljus, är det lite svårt att förstå, mer än att det är praktiskt, för man ser ju faktiskt vad man äter! Förutom ljuset mötte oss ca 200 sneda ögonpar också, och det kändes väldigt märkligt. Snacka om att bli utstirrad!

Kineser har (förstås) helt andra beteenden än vi som räknas som oartiga och de har en helt annan syn på privat utrymme och integritet. För dem är det helt naturligt att stirra så mycket de bara kan, kanske får man inte se nån mer "laowai" (utlänning) förutom på film, så då får man passa på! Och vi fick ta seden dit vi kom och bara se glada ut. (Jag kände nästan för att göra en Silvia vinkning!)

Vi visades till ett bord där vi satt med en vän till Sunny och hennes man och dotter. Det visade sig att de var utvalda för att de "kunde" prata engelska. (Gustaf frågade pappan "What's your name?" flera gånger men fick inget svar, kanske var det oartigt gjort?) Men skåla kunde de! Det blev många "Gambei!" under kvällen för Gustafs del, som tur var var det inte lika noga med mig ;)

Alla satt redan när vi kom in och när vi hade satt oss kom maten in i ett flygande fläng! Barnen åt några nötter och Hugo smakade på ett anklår som han tyckte var smaskigt, sen var de klara. Som tur var fanns det massor av barn där och de satte igång att leka direkt utan problem!

På bordet sattes rätt efter rätt efter rätt fram. Vi åt anka, fläsk, krabba, räkor, orm, grönsaker, fisk (den enda goda jag ätit sen jag kom hit!) och mycket mer som vi inte hade en aning om vad det var! Man hade en assiett som var stor som en handflata ungefär. Våra blev ganska snart fyllda av ben, brosk och fett som vi inte ville äta. Hur göra nu? Då fick vi försiktigt se oss omkring och ta efter värdfolket. Hm...lägga skräpet på duken? Ok!

Gustaf äter orm!

När bordet var fulldukat med rätter kom det ännu fler. De faten sattes på de halvtomma som redan stod på bordet och när kvällen var slut såg bordet ut som en pyramid av fat! Och fullt med matrester runtomkring...

Under kvällen, som var ganska kort, kom det ganska många fram och ville hälsa på och skåla med "the Boss" ;) Vi hade riktigt trevligt och plötsligt märker vi att folk har börjat droppa av och det är dags att gå hem. Men inte innan det obligatoriska fyrverkeriet förstås. Mitt ibland alla bilar på parkeringen brände de av ett smatter utan dess like! Hugo blev rädd och började gråta och jag undrade i mitt stilla sinne om vi har decibellbegränsning även på detta hemma i Sverige? Jag har då aldrig hört ett sådant högt smällande hemma!

Det tog en stund innan vi kom därifrån för alla damerna skulle prata men min man, filmstjärnan ;) och ta på Hugos hår...

När vi satte oss i bilen för att åka hem sa vi till varandra att det var ju en himla tur att vi sa ja till detta! Obehaget med att vara så annorlunda vägs (oftast) upp av erfarenheten man får med sig. Den här kvällen kommer vi inte glömma, ever!

Lördagsutflykt

Det har hänt lite sedan sist. Tyvärr glömmer jag detaljer lite för snabbt, hm... början till senil? Jag närmar mig ju de förtio med snabba steg!

Jag börjar med dagen idag, det blir nog lättast... Trist väder, 15 grader och regn. Vad göra?

Vi har länge saknat levande musik här i huset och särskilt nu när det börjar närma sig jul. Självklart finns det en gata med massor av musikaffärer så vi åkte dit. Efter några svettiga minuter, då jag sprang som en tetting efter barnen i en affär med alla instrument ni kan tänka er, hittade Gustaf en keyboard som dög. (Jag har ju inte så mycket att säga till om där eftersom jag inte spelar (än?).



Hugo ville gärna ha en elgitarr!

 



Hur många kineser behövs för att tejpa en kartong? :)

Vi blev ju snabbt varse att vi behövde en mikrofon till ovan inköp. Den de hade till försäljning i den här butiken kostade lite mer än vad vi ville betala, men tjänstvillliga som de oftast är här, visade de oss till en marknad för digitalprylar ett kvarter bort. Efter ett snabbt stopp där hade vi en mick som passar mer till hemmabruk med barn!

Vi har länge tänkt att köpa en Kinakarta att hänga som en tavla vid matplatsen. Där ska vi märka ut ställen vi vill åka till i det här landet, tips och idéer vi får från människor här och intressanta platser man hittar på internet. Nästa stopp var därför en gigantisk bokaffär där vi hade fått tips om att de hade sådana. Vi hittade en på mindre än tio minuter och sen åkte vi vidare.

Nästa stopp var Tiánzifang Lù /Tàikang Lù. När vi var här i Shanghai på pre-visit åt vi där på en thairestaurang som har tema nallar. Då sa vi till varandra att det vore roligt att ta dit barnen när vi flyttat. Så det gjorde vi nu :)
 

Vi hade sällskap vid bordet!

 Området där restaurangen ligger är jättemysigt med smala gränder och många restauranger och barer. Efter vi hade ätit strosade vi runt en stund.

Det småregnade lite men Maja var glad ändå!



Ingen risk att moppar eller bilar kör över barnen, det brukar ju annars vara faran i stan...



Ett supermysigt café som måste besökas vid senare tillfälle!



En restaurang med sittbänkar som var gungor. Ingen satt där konstigt nog. Sjösjukevarning?



  

Här luktade det glühwein!

 Sen vi kom hem har det sjungits ganska mycket i mikrofonen kan jag intyga, ni som har FB har ju sett de små liven :) Det kändes riktigt bra att få in lite livemusik, hemmet känns mer komplett så. Nu ser jag fram emot tindrande barnaögon medan de sjunger "Du strålande stjärna" eller nåt!

Motstånd

...och nu har hon åkt. Det blev inte så mycket skrivet där emellan, vi hade liksom annat att göra! Det blev besök på tygmarknaden, glasögonmarknaden, fakemarknaden och skyskrapor förstås. Men det roligaste tyckte svärmor Åsa nog ändå var när vi åkte till det lokala köpcentret RT Mart, där det nästan bara är kineser och där vi provade på lite olika "bakverk". Jag önskar jag hade tagit kort på det som hon valde, med svart "kräm" och något orange lurv på som såg ut som garn. Jag tog en tugga och fick kämpa för att få ner det! Det hade en obeskrivligt läskig smak med en otroligt stark eftersmak av chili. Hon åt upp hela :) Vi kommer sakna henne förstås, och det är långt tills vi ses nästa gång, i sommar. Trist.

De senaste dagarna har jag gått och funderat på vad som är skillnaden på att bo här och hemma i Sverige. Förutom det uppenbara, att man saknar alla älskade människor hemma i Sverige, och att vi har det bättre ordnat här med hemhjälp osv, så känner jag/vi att det ofta är ett motstånd som man måste kämpa emot. Ingenting går enkelt i detta land.

Just nu har vi en mastercardräkning att betala. Brukar inte vara nåt man tänker särskilt på i Sverige, man knappar in den på datorn och glömmer det lika snabbt. Här har vi inte fått internetbank än (om det går att få på vår bank? Osäkert) utan Gustaf måste ta ledigt från jobbet en halvdag för att åka till banken. Jag som är ledig kan inte göra det eftersom kontot och räkningen står i hans namn. När man väl är på banken ska man ta ut tiotusentals kronor i hundralappar i utagsmaskinen och gå till kassan med. Att överföra inom banken är det ingen som hört talas om.

Jag skulle fylla på mitt kontantkort på mobilen härom dagen. Jag åkte till kiosken och köpte påfyllning. Allt utom siffrorna står på kinesiska. Eftersom jag inte fattat att pengarna snart var slut förrän det inte gick att ringa längre (det visar sig att de har skickat sms om detta, på kinesiska. Jag översätter inte alla dem eftersom de skickar reklam hela tiden) så kunde jag inte ringa och fylla på. Därför fick jag gå till receptionen och be dem hjälpa mig.

Facebook är förbjudet i Kina. Mer kan jag inte säga om det.

När det gäller att göra sig förstådd, vilket man ju gärna vill ibland, kan det också vara väldigt omständligt. Även om människan man pratar med utger sig för att kunna engelska, ska man inte utgå från att det stämmer. Man måste upprepa och säga det på fyra olika sätt innan poletten trillar ner. MEN man kan ändå inte vara säker, för även om det sägs yes, yes, yes, så kan det betyda "jag har ingen aning om vad du pratar om", men de vill inte tappa ansiktet så de nickar och ler. Sen märker man att man inte får något vatten levererat och så är det bara att försöka igen.

Internet i Shanghai är tydligen Kinas långsammaste. (Vi får väl vara tacksamma att det finns alls, jag förutsätter att det inte är utdraget till alla små byar på landet...) Här på Raquet Club har vi max 1MB/sek, jämfört med hemma i Sve där vi hade 7. Man blir smått frusterad när man ska lägga upp bilder på bloggen...

Jag är fullt medveten om att allt detta är ilandsproblem. Förmodligen upplever invandrarna i Sverige samma sak. Inget är som man är van vid och man pratar inte språket så man kan göra sig förstådd. Mycket känns konstigt och ologiskt. Det gör att man blir trött och uppgiven ibland. MEN det är det värt! För vi får uppleva en annan kultur, se saker från ett annat perspektiv, se att det finns andra sätt att tänka på. Vad är det som säger att vi i väst har rätt, när 1,3 miljarder kineser tänker annorlunda?

Nytt besök!

Nu har hon kommit! Denna gång är det mamma/farmor/svärmor Åsa som kommit på besök.

Planet skulle landa 9.35 imorse men kom c:a en halvtimme tidigare, så det fannis ingen tid att åka med barnen till skolan utan vi slängde oss i bilen mot flygplatsen alla tre! Barnen blev överlyckliga över vårt busiga tilltag att skippa skolan ;) Det var en del traffik på väg dit så jag satt som på nålar, vi hade ju lovat att hämta! Jag känner ju Åsa och vet att om vi inte var på plats när hon kom ut så skulle hon bli hemskt orolig.
Som tur var flöt det på bra och vi kom i tid. Barnen bara skrek "Farmor!" när de såg henne och rusade för att krama. Resan med bil genom stan hem igen tar en timme och det blev många "ohh!" från baksätet när vi såg husen som vi körde förbi.

Väl hemma gick vi husesyn och det verkade som lägenheten föll Åsa i smaken :) Hon gick sen upp till sitt rum och packade upp medan barnen målade och degade (förskoleverb;). När det blev dags för lunch en stund därefter så gick vi ner till klubben för att äta buffén och sen bada i innepoolen. Så nu har vi redan sett det mesta av omgivningarna där vi bor. Nu tar vi det nog lite lugnt till ikväll. Då ska Gustaf spela tennis (igen!;) och jag ska på vernissage med lite mingel och vin! Vi får se om svärmor orkar hänga med ;)

Shanghaibloggar

Sitter här med ont i halsen och whiskeyröst och läser andra Shanghaibloggar och känner mig redo att lägga ner. Antagligen beror det på bacillerna att jag blir nedstämd istället för att bli inspirerad, det kommer bli annorlunda snart. Men just nu känns det som att det är bättre om ni går in på bästa Majas blogg: http://almaycorazn.blogspot.com/ och läser om vad jag gjorde i helgen än att jag skriver själv :)
En annan god vän som oxå har en alltid uppdaterad blogg är Elisabeth: http://welanderishanghai.blogspot.com/
Jag ska nog be dem om hjälp med det tekniska. Hur man får till taggar, etiketter, en snygg bakgrund osv. Så kanske det känns roligare att skriva sen.

I början var allt så nytt så man hade så mycket att skriva om. Alla konstigheter man såg hela tiden. Men man blir lite blasé, att folk har jackan på sig bak och fram när de åker moppe noterar man inte längre. Det jag skrivit om det senaste känns så ytligt: manikyr och pedikyr, utekvällar och bruncher. Det är inte riktigt jag, men jag sugs in i det när det är så tillgängligt och det känns så lyxigt att kunna unna sig. Jag är rädd för att ni där hemma inte känner igen mig. Men livet som hemmafru i Shanghai är så totalt annorlunda och väldigt bekvämt så det är lätt att vänja sig. Det har hänt att jag flera gånger har reflekterat över hur jag ska kunna åka hem igen? Till jobb, hämtning och lämning, laga mat och städa? Här har jag hur mycket tid till mig själv som helst, (eller mellan 9-13 varje dag) och ändå så hinner jag inte det jag vill göra. Jag har två symaskiner med mig. De står fortfarande i sina lådor. Jag tar mig aldrig tid att läsa på kinesiskan inför lektionerna förrän kvällen innan. Dagarna, och veckorna, bara rullar iväg.

Måndagar är det tennis mellan 9.30-11. Det är så himla roligt så det är jag verkligen glad att jag börjat med! Efter det är det ju bra att gå till gymmet en stund när man ändå är svettig. Sen är det lunch och dags att hämta Hugo.
Tisdagar är det kinesiska mellan 9-11. Eftersom vi turas om att hålla till hemma hos varandra så har det blivit så att man stannar kvar en stund och pratar och går husesyn och sen är det dags att gå hem och äta lunch och hämta.
Onsdagar har jag inget särskillt inbokat veckovis. Imorgon är det lunch på Svenska klubben där de ska berätta om två exotiska resmål innom Kina som kanske kunde vara intressant för oss. Den är inne i stan och börjar 11 så då hinner jag inte tillbaka till 13. Så imorgon blir det premiär för Xiao Zhou att hämta Hugo på skolan eftersom Gustaf är på Pudong och jobbar och Sunny inte kan köra hela vägen därifrån för att hämta.
Torsdagar har vi oftast en tennistid inbokad på morgonen, vi som går kursen ihop. Då kan vi träna plan- och bollkänsla och så brukar det bli rätt kul oxå eftersom alla är lika dåliga :). Denna torsdagen var det visst nån vernissage oxå om jag inte minns fel Maja?
Fredagar har jag inget inbokat men en gång var jag på Qi Gong med Pernilla och det gör jag gärna igen! Denna fredagen ska jag möta samma Pernilla och vi ska på "Dutch Diva Sale", vad det nu kan vara! Jag googlade och då såg det ut som ullkläder... Sen ska vi ta en lunch ihop, det var verkligen länge sedan vi sågs! Konstigt när man nästan bor grannar och båda är "lediga". Hon hjälpte mig mycket när jag var ny här och det är jag evigt tacksam för!
Lördag och söndag är det mys med familjen som gäller, precis som hemma i Sverige. Om det betyder att vi åker in till stan eller bara kurar i hemmets vrå, är olika såklart.

Sen ska ju veckans storhandling göras, jag försöker få in nån mer träning, röja bland alla papper som hopar sig här hemma, plugga kinesiska osv. Att åka in till stan vill man ju gärna få in nån gång ibland oxå!
Tiden går och jag med den.

Se, där fick jag ju till ett inlägg i alla fall. Nu känns det redan bättre.

Fick en kväll för mig själv (Gustaf är ute på leverantörsmiddag) då jag skulle passa på att uppdatera tänkte jag. Kollade igenom bilderna från oktober för att få lite inspiration men blev helt matt istället. Såå mycket vi har gjort, och så mycket fina kort jag har tagit, vad ska jag välja?!

Det får bli lite bilder från det anrika (?) eller i varje fall berömda Hotell Westin. http://www.starwoodhotels.com/westin/property/overview/index.html?propertyID=1379 Där åt vi brunch i söndags för att fira min födelsedag (i förskott eftersom mamma och pappa inte är kvar på den riktiga dagen).

Sen vi kom hit till Shanghai i Maj har folk från alla håll sagt: ni MÅSTE gå på brunch på Westin! Man blir ju liiite nyfiken...

Det har talats om lyx, och champagne som flödar, om mat på tre våningsplan, om opera som underhållning -och allt stämde!

 

Många flaskor Veuve Cliquot blev det.

 

Barnen festade på crèpes med choklad, alla frukter ni kan tänka er, och grädde. Där gick det inte ens att fresta med en underbar pizzaslice med parma och mozzarella. Nej, sött skulle det vara!

Som spunnet socker och glass!

Vi vuxna började med hummer, krabba, pilgrimsmusslor, sushi och lax. Tyvärr tillagar de inte hummern så som vi är vana, med salt, så den smakade inte särskillt mkt och var dessutom ganska seg.

Sen fanns det en Indisk avdelning, en Kinesisk (förstås), en Italiensk osv. Jag hittade till och med ett bord med tacos! Det fanns allt man är van vid på brunch som t.ex. bacon och ägg.

 Gustaf hittade en favorit på Kinabordet- ankhuvud!

De hade förstås ett barnrum med barnpassning och underhållning för barnen som wii och filmer och leksaker och ritmöjligheter. Hugo låg och sov middag under första halvan av brunchen och Maja ville inte vara i barnrummet själv så det blev inte riktigt som vi väntat oss ;) Men det fanns ju en clown som vek ballonger!

Här är det nån slags tribal dance där dansaren bytte masker otroligt snabbt hela tiden.

Det var även opera och levande musik.

I matväg spetsade jag mest in mig på efterrätterna: pannacotta och crèpes främst. Det fullständigt exploderade av mat överallt och man blev nästan lite äcklad av överflödet och kontrasten med människorna på gatan bara precis utanför.

Efter flera timmar med ständigt påfylld champagne och massor av mat behövde vi en prommenad. Ett stenkast från skyskrapan där vi spenderat eftermiddagen ligger "The Bund", Shanghais mest berömda sevärdighet strandprommenaden. Här har man utsikt över de största och mest spektakulära skyskraporna och här avslutade vi vårt äventyr i den stora, stora staden för den här gången.