Eller ja, kanske inte så desperata, men de påminner lite om kvinnorna i serien på nåt sätt.
Jag går inte på barnkalas i slirvig, glittrig klänning och högklackat. Eller säger bakom mörka solglasögon att "jag kan inte visa mig, jag hann inte ta på mig ögonen imorse" (inget smink), eller går till poolen med ringar, armband och halsband dinglandes. Jag känner mig lite...utanför.
Jag tror (hoppas?) att bakom fasaden på dessa vackra, vältränade kvinnor så finns det tjejer som oxå är osäkra, vi alla kommer ju från olika håll och har våra vänner som känner oss väl långt bort. Synd bara, att man inte bara kan vara sig själv, det hade nog varit enklast för alla. Eller så är det de är och då kan ju jag se mig om efter andra att umgås med.
Jag har varit lite deppig det senaste för det har känts lite ensamt. Det är inget hem vi bor i, vi har inte våra saker och det är lite tråkigt på dagarna. Hugo är inte så road av att åka och handla och jag är inte så road av att hänga på lekplatser. Det finns ju massor att göra och se i Shanghai så klart men det vill vi ju göra hela familjen tillsammans och dessutom ska jag hämta Maja kl.13. Jag känner mig lite låst.
En annan sak som jag inte riktigt var förberedd på var hur ojämställt (finns det ordet?) vårt förhållande skulle bli. Vi har alltid varit väldigt måna om att båda hämtar och lämnar på dagis, båda städar, båda handlar och lagar mat. Allt detta ligger på mig nu.(Eller ja, städningen får vi ju hjälp med...) Det vore ju löjligt om jag insisterade på att Gustaf skulle handla när han kommer hem vid 18, när jag har hela dagen på mig. Och detta att jag måste be om pengar! Blä, snacka om 1800-tal. Men det blir bättre när det kommer in pengar på kinakontot för det har jag kort till. Då kanske jag ska åka och shoppa lite glitter så jag smälter in bland hemmafruarna...;)
Följ vår resa från Göteborg till Shanghai och vårt liv i öst
Åh sicka trista tjejer! Tänk på att det måste vara jobbigast för dem, även om den tanken kanske inte lättar upp din stämning. Men det är inte så konstigt att du deppar efter inte alls så lång tid, allt är fortfarande nytt. och att det blir ojämställt, ja det blir en ny situation nu och se hur ni kan göra saker båda två fast kanske på ett annat sätt? Och pengarna kommer snart in så då är det röjt ur världen. Kram Ulle
SvaraRaderaSöta du!!
SvaraRaderaKlart att det är en stor omställning för er allihop. På sikt är det nog de andra donnorna som blir lite avis på att du KAN vara dig själv och att du är fantastisk som du är.
När boendet har blivit lite mer ordnat ska du se att inspirationen kommer tillbaks igen. Ta hand om er därborta! Kram, kram maria g
Det är verkligen ett speciellt liv ni lever. Kan tänka mig att "house wife-effekten" blir tydligare när man bor i ett lägenhetskomplex, jämfört med om ni hade bott i eget hus. Men å andra sidan hade du kanske inte sett andra "likasinnade" alls då. Kan det inte bli så att identiteten riskerar att försvinna när man följer med som hemmafru, när man inte har nått eget jobb. Det kanske kan bli lite vridet. Inte vet jag...
SvaraRaderaFörstår om du känner dig lite ensam. Det är inte alltid sketkul att bara umgås med små barn. Kan tänka mig att Gustaf är ganska sliten av allt nytt som händer honom också. Svårt att dessutom försöka hålla det jämställt under de omständigheterna! Hoppas ni kan ta vara på er gemensamma ledighet, så att ni har lite bra familjetid. Det blir ju gärna så att alla bara är trötta...
Ang pengarna. Se till att du får tillräckligt med pengar på kontot idag, så att du inte behöver be om det. Jag hade också tyckt illa om att ha det så!
Ser fram emot att se er i sommar! Kram Eva L
Här har jag gått och varit lite avis på dig över att du får vara hemmafru, men jag inser ju att det inte alltid är en dans på rosor. Särskilt inte när man är på bortaplan och inte har tryggheterna med familj/vänner/lokalkännedom runt om kring sig.
SvaraRaderaJag är övertygad om att du kommer hitta likasinnade. Antingen bakom någon av fasaderna eller så har du inte stött på dem ännu. Det är inte lika lätt att hitta nya vänner nu, som när man var liten, men det går. Tar kanske lite längre tid bara. Fortsätt att vara du så skall du se att du kommer träffa nya vänner som vill umgås med dig för den du är - inte för hur mycket glitter du har när du går till poolen.
Många kramar till dig!