Temperament

När min syster hälsade på i förra veckan fick jag en 'Vi föräldrar' tidning av henne. Det är kanske inte så vanligt att man får en aha-upplevelse av en sådan tidning, och det var kanske för att jag inte har läst någon sådan på länge, men det stod något i den som jag har gått och tänkt på i några dagar. 

"Spännande forskning: så social är din bebis. Är ditt barn en Pippi eller en Ferdinand?" Hm ja, så långt kanske inte så omvälvande. Men längre in i texten stod det om extroverta och introverta barn. Man är ju inte antingen eller utan alla har en del av båda, men man är mest utav något. Den extroverta personligheten har länge varit något av ett ideal i västvärlden, att man syns och hörs och tar plats. Den introverta har setts som tråkig, ointressant och blyg. Inget nytt där. Det som kändes som en pusselbit som föll på plats för mig var hur den här författaren som de citerade, Susan Cain med boken 'Quiet', förklarade hur de här olika personligheterna hämtar sin energi. (Och nu citerar jag:) "Hon menar på att de extroverta hämtar sin energi utifrån. De trivs med många människor och behöver mycket stimulans för att inte bli rastlösa och uttråkade. De laddar batterierna genom att vara med andra. Introverta hämtar sin energi inifrån. De tycker om att samtala på ett djupare plan och med bara en eller några få personer i taget. De behöver vara för sig själva och reflektera. Sammanhang med många människor och mycket aktivitet kan dränera dem på energi." 

De här få meningarna tog tag i mig och jag tänkte - men det är ju precis som jag och Gustaf! I vårt fall är det verkligen opposites attract :) Jag kan bli irriterad på att han alltid måste vara så social med massor av människor, att han blir rastlös om vi inte har ett schema för helgen att han älskar att gå ner på klubben på fredagskväll för att kolla om det är nån där att tjöta med. Medan jag hellre sitter hemma och myser och pratar, att jag alltid haft en bästis åt gången och att jag drar mig för att gå på fest där jag inte känner så många. 

Detta kan nog hjälpa mig att förstå honom bättre. (Och förhoppningsvis vise versa;)

Artikeln handlade ju förstås om barn och att man föds med ett speciellt temperament. Om man som introvert förälder får ett barn med extrovert temperament behöver man kanske gå ut bland folk mer och aktivera barnet. Om det är tvärtom bör man tänka på att barnet behöver lugn och ro. 

Såklart börjar man fundera på sina egna barn i dessa banor och det var inte svårt att kategorisera våra:) Våra två första barn är klockrent extroverta: rastlösa och sociala, inte blyga för fem öre! De var även lite kinkiga som bebisar. Albert däremot är alltid nöjd och glad, lätt att lägga och trösta. Det ska bli spännande att se om hans lite lugnare temperament håller i sig så det blir något barn som blir lik mig! :)

Omvälvande tider

Det mesta av nedanstående skrev jag den 16/4 men då var inga papper påskrivna och man vet ju hur fort det kan vända...


Oj. Nu ska man tänka om igen. Göra sig mentalt beredd på en 180 graders sväng i tillvaron.
Livet som expat kan vara sådant många gånger. Man äger inte alltid sina egna beslut. Man hänger i ovisshet, ena stunden gäller detta, andra det här. Det är ganska påfrestande för psyket har jag märkt.

När Albert blev planerad och kom till världen bad vi om att få stanna ytterligare ett år här i Kinaland. Eftersom vi är utskrivna ur Sverige har vi ingen SGI (sjukpenningsgrundande inkomst) där och därmed endast den lägsta ersättningen när man tar ut föräldradagar. Det verkade som en bra idé att stanna och komma hem när han är 1,5 år och det är dags att börja på dagis.
Så först, i höstas, fick vi ett muntligt "Ja, det är klart ni ska vara kvar". Då brydde jag mig inte om att söka till Ebba Pettersons skola vi tänkt att Maja skulle gå i, som är så populär, eller förskola till Hugo. Sen runt Alberts födelse i januari fick vi ett "Nej, det finns tyvärr inga pengar". Då slängde jag mig på nätet och råddade med att hitta andra alternativ på skolor.

Idag (16/4) fick vi nya besked igen. Eftersom Gustafs två svenska kollegor bytt jobb inom företaget fanns plötsligt ingen svensk kvar på hans avdelning. Kollegorna och cheferna i Sverige ville gärna ha en kollega på plats och eftersom vi redan är här var det ju en enkel lösning. Sen vet jag ju inte hur enkelt det vara att övertala de högre cheferna, vi är ju ändå en väldigt stor utgift, men de tycker nog att Gustaf gör ett bra jobb annars hade vi ju aldrig fått vara kvar!

För några veckor sedan pratade jag på Skype med mamma. Då berättade jag att det kanske kunde bli så att vi stannade i alla fall. Hennes reaktion var så direkt och känslosam och jag kände rakt genom datorn att den var helt äkta. Hon började gråta. Min älskade mamma är en otroligt varm och omtänksam kvinna men visar inte alltid känslor så öppet vilket gjorde det väldigt starkt för mig. Det var den där känslan mellan förälder och barn som jag själv så starkt känner för mina barn: den villkorslösa kärleken, att jag bara behöver finnas till och vara den jag är för att hon ska tycka att jag är värd att älskas. Jag ville bara släppa allt och åka hem och kramas, länge.

Efter några dagar av funderingar fram och tillbaka, med listor för och emot, bestämde vi i alla fall att vi stannar om vi får erbjudandet. Men det var inte helt lätt. På listan för att stanna finns alla de materiella sakerna, bekvämlighet, pengar men också barnens engelska som redan är så bra. På listan för att åka hem, alla de livsnödvändiga som bättre mat och luft och älskade vänner och familj. Att vi då valde att stanna känns ju som att vi är riktigt ytliga människor som inte bryr oss om det som verkligen är viktigt. Men för oss just nu i livet passar det bättre. Om vi slipper leva på besparingar, som vi skulle gjort i Sverige om jag gick hemma, så kan vi istället spara ihop ytterligare något och jag kan t.ex. bli av med min studieskuld och vi får på så sätt det bättre i framtiden. Jag kan spendera mer tid med barnen och vi kan stå ett år i kö till engelska skolan i Göteborg. Många bäckar små har lett fram till det här beslutet och som min syster Karin sa, ni tar det beslut som ni tycker verkar bäst för er och sen får ni göra det till det bästa! Hon är klok som en bok:)

Så nu har jag ytterligare ett år på mig att fundera på vad jag vill göra när jag blir stor! Nåt med kläder blir det iaf. Jag hoppas få göra ytterligare en säsong med Mes Dames för det första. Kanske det leder vidare, om inte så är det ju en bra erfarenhet. Jag träffade en tjej på en bazaar i veckan som sålde sina första babyplagg i bambu, fantastiskt material! Jag var tvungen att köpa en sparkdräkt till Albert. Jag var ju på väg att starta eget inom barnkläder precis när den ekonomiska krisen började och nu blev jag sugen igen...

Men först en lååång sommar i Sverige! Det ska bli så skönt. Jag och barnen kommer 2:a juli och stannar till den 20:e augusti så boka in oss! Som vanligt är det mycket mattankar i huvudet när man fantiserar om att komma hem. Just nu längtar jag mest efter olika smaker på yoghurt, rabarber/jordgubb t.ex. mmmm:) Bara sex veckor kvar!

Hektisk dag:)

Det här med att ha en Blogger app i telefonen är ju suveränt! Så mycket tid som man spenderar i bilköer utan att göra nåt vettigt i denna stan. Nu kan jag det! Göra nåt vettigt alltså. Om man nu tycker att blogga är vettigt... Jaja:)

Idag har jag haft full upp. Det är ganska skönt med såna dagar tycker jag. 

Efter lämning i skolan gick jag direkt till gymet. I c:a två veckors tid har jag försökt att göra så varje vardag om jag inte har något annat bokat. Det har gett resultat! Idag visade vågen något under invägningsvikten när jag blev gravid. Jag känner att jag orkar mer med. Det gäller bara att hålla i nu...

Sen var det dags att gå hem till en tjej som heter Penny på 'baby group'. Vi var sex mammor med barn i olika åldrar från 1,5 år ner till Alberts fyra månader. Vi småsnackade lite och barnen lekte. (Albert somnade:) 

Sen hem och äta lite rester till lunch och iväg och hämta Majas glasögon som redan var färdiga. Efter det åkte jag till mataffären för veckans storhandling. Tyvärr valde jag den som låg närmast sjukhuset men det jag vann i tid på att det var nära förlorade jag igen eftersom jag inte hittar bra i den butiken...

På Carrefour kan man köpa lite gula ålar till middag om man är sugen!

Nu är jag nästan hemma igen. Dags att slänga in varorna och sen hämta barnen i skolan. Maja ska på playdate och Hugo har fotbollsträning. Här går det i ett! :)

Sjukhusbesök

I fredags tog jag mig äntligen i kragen och bokade tid för våra 'stora' barn hos läkare. Maja för ögonen och Hugo öronen. Jag fick tid redan idag måndag! Med bara en halvtimme emellan :)

Det var Hugos tur först. 

Vi har tyckt ett bra tag att han har varit lite väl störig och brötig (med göteborgska Ö;) men vi tänkte mest att det hörde till åldern. En liten misstanke om att han inte hör som man ska låg ändå och gnagde i mig. Jag anmälde honom till hörselscreening i skolan och -visst! Han hörde inte bra alls! De gjorde ännu ett test efter några veckor och det gav samma resultat. 

Efter undersökningen på sjukhuset idag sa läkaren att det var så mycket vätska bakom båda trumhinnorna att varken de eller benen i mellanörat kunde komma i rörelse. Hugo hör ungefär som när vi har öronproppar i öronen... Så nu ska vi medicinera med två olika nässpray i två veckor. Hjälper inte det blir det till att operera in rör och eventuellt ta bort polyperna. Så skönt att det inte var något värre!!

Sen var det Majas tur. Hon har haft återkommande huvudvärk trots att hon är så ung. Efter att MR inte visade något ovanligt för några veckor sedan skulle vi idag kolla synen. (I Sverige hade man def. gjort tvärtom!)

Hon fick börja med en vanlig synundersökning, där de visade en symbol som ser ut som ett E på väggen som hon skulle säga vilket håll öppningen var åt. (De har ju inte våra bokstäver). Då verkade synen helt ok. Sen fick hon droppar i ögonen som fick dem att slappna av, det tog trettio minuter innan de verkade. Efter det gjorde de en ny koll och mätte ögat på nåt sätt och då såg de att det inte var helt bra i alla fall.

Det var även skillnad på ögonen och eftersom de inte kan fokusera olika kan detta oxå bidra till huvudvärk. Så nu ska vår lilla tös få glasögon. "Precis som du mamma" sa hon stolt :) 

De hade ett femtiotal bågar att välja på där på sjukhuset så vi slog till på en gång. Självklart blev de rosa!

Om fem arbetsdagar blir de klara. (Jag som är van att få mina efter en kvart på glasögonmarknaden tyckte det var jättelänge!;)

Så nu hoppas vi att Hugo snart börjar höra vad vi säger och att Maja slipper huvudvärk i framtiden!

Mobilblogg

Kan inte komma in på sidan på datorn så nu har jag laddat ner mobilversionen, därför blir det inte så långt inlägg nu. 

Sitter här och ammar innan läggdags och känner mig så otroligt tacksam för detta underbara barn som vi fått! 

Efter att de första jobbiga veckorna med frustration över att man inte vet vad han vill och fruktansvärd smärta vid amning gått över så är han världens lättaste bebis. Han är nöjd mest hela tiden, bara han får vara med där det händer. Han somnar på två röda och kan sövas om utan att behöva tas upp ur sängen. Han vaknar glad och jollrande på morgonen. Det enda 'problemet' är att han inte gillar att sitta i bilbarnstolen... 

Vi har haft besök nu i två veckor av dels min svärmor Åsa och under tiden hon var här kom även Gustafs vän Fredrik i fem dagar. Det har varit intensivt med en del shopping och sightseeing men även lugna dagar hemma. Jag har haft tur som fått en så bra svärmor. Det är kul att ha henne boende hos oss så hon får se vår vardag och verkligen lära känna barnen på riktigt. 

Tillsammans med Åsa reste oxå Gustaf hem idag. Så nu har jag två veckor framför mig med barnen helt själv. Eller, det stämmer ju inte för jag har ju Xiao Zhou, men ansvaret bär jag ju ensam. Ibland tänker jag 'hur hamnade jag här?' Och då menar jag inte i Kina utan som den som ska föreställa vuxen med ansvar för tre små barn...

Det är oxå skönt när det blir tomt i huset efter många dagar av besök. Idag har det  regnat hela dagen så efter att jag lämnat barnen på skolan gick jag och la mig och sov en timme till. Så skönt! Jag passade på när Albert ändå sov. Sen blev det en promenad med stora Maja och lite röj hemma innan jag åkte till skolan för att titta på när vår lilla Maja hade gymnastik. Hon har klagat flera gånger på att det är en lärare som är elak och sagt att hon inte vill gå dit mer så jag tänkte att jag skulle kolla läget. Den läraren var förstås inte där idag... 

Jag hade en stark släng av hemlängtan igår. Gustaf är som sagt på väg hem till Sverige och Europa och ska om bara någon timme äta middag med MIN familj! Dessutom var han tvungen att förlänga resan så min inplanerade resa till Beijing för att träffa syster Karin blir inte av. Det är ju på grund av hans jobb vi är här och jag förstår att han behöver göra de här extra leverantörsbesöken när han ändå är i Europa så jag kan ju inte opponera mig heller. Men jag kan bli ledsen och det blev jag. Jag hoppas och tror att mina barn får lika starka band till sina syskon som jag! 

Nu har jag kramp i tummen, godnatt!

Mom to Mom

Det går alldeles för lång tid mellan inläggen nu... Har liksom fått lite att göra :)

Idag var jag på "Mom to Mom sale". Det är precis samma upplägg som barnmarknaderna vi har hemma, folk säljer begagnade barnsaker och kläder. Men bara namnet gör ju att det blir lite annat här. Det är mammorna som är hemma, det är mammorna som styr allt som har med barnen att göra, det är mammorna som handlar. Jag såg bara en man där och han är tränare på klubben där de höll till med försäljningen.
Överlag är hela livet här så icke jämställt det kan vara. För oss svenskar kan det vara en jobbig omställning men för många andra nationaliteter är det helt normalt och de känner inte till något annat. Som tur är slipper jag ju tvätt och städ men det är jag som handlar, funderar ut vad vi ska ha till middag, ser till så barnen har med sig snackbox/gympakläder/biblioteksbok osv. till skolan, har koll på allt som har med skolan att göra, möten, bakningar, utklädningsdagar o.dyl. Jag menar inte att det är mycket eller slitigt på något sätt men Gustaf har ingenting alls med dessa sakerna att göra. Idag när vi var på samtal i skolan så fick Gustaf reda på av fröken att Maja är kär i en klasskompis för det hade jag glömt att berätta. (Detta exemplet kanske inte var det viktigaste men ändå.)
Allt som har med barnen/familjen att göra går igenom mig. Jag har blivit ett slags nav som allt snurrar runt och jag märker att jag har svårt att släppa när Gustaf ibland vill ta över något. Jag vet inte hur jag hade tänkt mig livet som expatfru men det här var inget som jag hade funderat på i förväg. Att detta skulle bli konsekvensen av att bara Gustaf jobbade. Ibland kan ansvaret kännas lite tungt. Jag är ingen särskillt organierad person, glömmer saker hela tiden, men jag har fått lära mig bli bättre. Med hjälp av whiteboarden där jag skriver upp eftermiddagsaktiviteter och vilka dagar som vad ska med till skolan så går det ganska bra:)
Jag hoppas bara att vi kan gå tillbaka till det som var förut när vi kommer hem, när båda hämtade och lämnade på dagis, båda lagade maten, båda kom ihåg kvartsamtalen...

Ensamma mamman

Tredje dagen själva utan pappan i huset. Gustaf har åkt till Sverige på tjänsteresa. Jag blev helt kallsvettig när han en dag kläckte ur sig att han skulle resa iväg i två veckor. "Är du helt dum i huvudet?!" tror jag att jag kläckte ur mig, eller om jag bara tänkte det... Jag fick ner det till elva dagar i alla fall. Fast när han ringde igår fiskade han efter att få förlänga lite...

MEN idag tänkte jag faktiskt: va' bra jag har det! Det är inte många trebarnsföräldrar i Sverige som kan gå och träna eller göra fotmassage mitt på dagen. Idag när vi varit på rutinkoll hos doktorn bad jag vår Ayi komma ner och hämta Albert så jag kunde gå till gymet, jättelyxigt! När jag lagar kvällsmat har hon hand om honom, när jag gör läxor med Maja har hon hand om honom, när jag lägger barnen har hon hand om honom osv. Det enda problemet är att han fattat att han inte får nån mat av henne så han bara somnar i hennes famn. Och sover sämre på natten... Jag tror att hon tror att jag tycker att hon är duktig med honom om hon kan få honom att sova. Jag får nog ta ett snack om det imorgon. I alla fall är jag inte (än) så slut som jag trodde jag skulle bli. Lite ångest har jag inför varje natt -hur ska det gå?! Och det ÄR jobbigt att ha ensamt ansvar och inte få sova. Men på morgonen kommer min räddande ängel och så kan jag få sova nån timme på morgonen istället.

Lite småsaker som hänt i mitt liv just nu:
Var på Malin-lunch igår. Det visar sig att närmre stan bor det en massa Malinar och min sysslings fru, som oxå heter Malin, tyckte vi skulle träffas. Vi var fem pers, och då kunde inte alla komma. Det var inte svårt att komma ihåg vad de andra hette...:)

Hängde med nämnda Malin i fredags och käkade god lunch och hon visade mig även en väskbutik med äkta läderväskor! Man blir lite trött på all fake efter ett tag. Det är ett holländskt märke som heter Label 88. Tyvärr är deras hemsida inte uppdaterad och hur tråkig som helst, annars hade jag länkat. Jag köpte en plånbok och en väska, båda i mörkbrunt skinn. Det luktade underbart i den lilla butiken :)

Var som sagt och vägde och mätte Albert idag och kan meddela att vi har en 7 kilos klump nu! Ungefär som en fyra månaders baby sa läkaren. (Han är 1,5 mån) Men de andra två har varit likadana så det är väl mjölken...

Själv har jag kommit igång bra med träningen tycker jag. Har gått till gymet två gånger i veckan de senaste två veckorna och gått fram och tillbaka till skolan när luften varit ok. Har fått tips om en personlig tränare som kör nån Pilatesmaskin som ska vara väldigt effektiv på coremusklerna. Henne har jag tänkt signa upp mig på. Det är bara fyra veckor kvar till vi ska ligga vid beachen i Sanya på Hainan, Kinas svar på Mallorca, så det är dags att sätta fart nu!

Jag har idag tackat ja till att även göra storlekarna till nästa säsong för Mes Dames. Det ska bli jättekul och jag hoppas Albert låter mig jobba. Som tur är igen, så har jag ju Ayin så det ska nog lösa sig. Skisser och måttlistor ska vara klara på fyra veckor så det blir till att sätta fart!

Nej nu måste jag komma i säng så det blir några timmars sömn iaf.

Ha de! (Som mina norska vänner säger;)