Sitter här och ammar innan läggdags och känner mig så otroligt tacksam för detta underbara barn som vi fått!
Efter att de första jobbiga veckorna med frustration över att man inte vet vad han vill och fruktansvärd smärta vid amning gått över så är han världens lättaste bebis. Han är nöjd mest hela tiden, bara han får vara med där det händer. Han somnar på två röda och kan sövas om utan att behöva tas upp ur sängen. Han vaknar glad och jollrande på morgonen. Det enda 'problemet' är att han inte gillar att sitta i bilbarnstolen...
Vi har haft besök nu i två veckor av dels min svärmor Åsa och under tiden hon var här kom även Gustafs vän Fredrik i fem dagar. Det har varit intensivt med en del shopping och sightseeing men även lugna dagar hemma. Jag har haft tur som fått en så bra svärmor. Det är kul att ha henne boende hos oss så hon får se vår vardag och verkligen lära känna barnen på riktigt.
Tillsammans med Åsa reste oxå Gustaf hem idag. Så nu har jag två veckor framför mig med barnen helt själv. Eller, det stämmer ju inte för jag har ju Xiao Zhou, men ansvaret bär jag ju ensam. Ibland tänker jag 'hur hamnade jag här?' Och då menar jag inte i Kina utan som den som ska föreställa vuxen med ansvar för tre små barn...
Det är oxå skönt när det blir tomt i huset efter många dagar av besök. Idag har det regnat hela dagen så efter att jag lämnat barnen på skolan gick jag och la mig och sov en timme till. Så skönt! Jag passade på när Albert ändå sov. Sen blev det en promenad med stora Maja och lite röj hemma innan jag åkte till skolan för att titta på när vår lilla Maja hade gymnastik. Hon har klagat flera gånger på att det är en lärare som är elak och sagt att hon inte vill gå dit mer så jag tänkte att jag skulle kolla läget. Den läraren var förstås inte där idag...
Jag hade en stark släng av hemlängtan igår. Gustaf är som sagt på väg hem till Sverige och Europa och ska om bara någon timme äta middag med MIN familj! Dessutom var han tvungen att förlänga resan så min inplanerade resa till Beijing för att träffa syster Karin blir inte av. Det är ju på grund av hans jobb vi är här och jag förstår att han behöver göra de här extra leverantörsbesöken när han ändå är i Europa så jag kan ju inte opponera mig heller. Men jag kan bli ledsen och det blev jag. Jag hoppas och tror att mina barn får lika starka band till sina syskon som jag!
Nu har jag kramp i tummen, godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar