tisdag 3 april 2012

Mystik

Hade tänkt att ladda upp lite bilder från en utflykt vi gjorde i förra veckan men när en bild tar c:a två minuter att ladda upp tröttnar jag väldigt fort. (Ni får se dem på nedan nämnda sociala nätverk istället.)

Någon av er kanske kommer ihåg att vi uppdaterade vårt bredband för ett tag sedan. Från 0,5 Mb/ sek till 2 Mb/sek. Big change! Bara det att vi bytte till ADSL, alltså via telefonlinjen, från klubbens fiber och då händer det även andra saker... Via klubben har vi en adress vars avsändare är Hongkong, som har helt andra regler än China mainland (som de kallar det). Via klubben har vi tillgång till det där sociala nätverket som ALLA västerlänningar är medlemmar i men som är nersläckt i resten av Kina. Via klubbens nätverk kan jag blogga, det kan jag inte via ADSL. Man kan ju uppvigla folk via bloggar. Alltså måste vi ha båda. Tills vi får tummen ur att skaffa en VPN (ung. avsändar adress) via Hongkong även på det bredbandet.

Suck... "In China everything is possible, but everything is difficult" hörde jag för första ggn för några veckor sedan och det är så mitt i prick!

En irländsk tjej som bott här i 6 år som jag spelar tennis med sa: "Nu är det dags att åka hem. Är det någon som hört talas om någon som har emigrerat till Shanghai? Nej. Det är för att flytta hit vore som ett livstidsstaff. Vi är bara här för pengarna!" (Hennes man jobbar inte på Volvo...;)

När vi spelade tennis innan föregående samtal kom det plötsligt en svag musikslinga ur en högtalare på väggen. Jag berättade då för henne om en svensk kompis här. Hemma hos dem hade det plötsligt en kväll kommit musik ur luftkonditioneringssystemet. De ringde efter service och det kom en man, lyssnade, tog upp sin walkie talkie, sa något snabbt på kinesiska och så tystnade musiken. Min Irländska vän blev inte ett dugg förvånad. " Yes I know! De avlyssnar oss vet du väl? De har folk anställda som har som enda jobb att ha koll på oss. Du har kanske märkat att många sms blir försenade?" (ja, det har jag ju...) "Jag har en vän som satt hemma i soffan och sa till sin man sent en söndagkväll -vad konstigt att inte det där paketet som mormor och morfar skickade för flera veckor sedan till NNs födelsedag har kommit. En timme senare knackade det på dörren och paketet blir levererat! Sent en söndagkväll!!"

Jag vet inte om hon har blivit paranoid men det finns onekligen tecken lite här och där. Häromkvällen började jag bli lite nojjig när jag kom och tänka på att vi har en larmsensor i sovrummet... När mamma packade upp väskan när de kommit hit så hade hon presenter med sig. Bland annar några böcker från min vän Sara. De var inslagna när de blev nerlagda i den låsta väskan. Men inte när de togs upp. Pappret var kvar men de var tydligt öppnade...

Annorlunda land detta... Godnatt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar