Här har vi, precis som ni, haft jul och nyår som kommit och gått. Vi hade, som tur var!, besök i hela tre veckor och det hjälpte mig nog att inte bli galen av hemlängtan och frustration på lediga barn. Mina stackars vänner hemma i Sverige fick ett, kanske inte så genomtänkt, e-mail där jag vräkte ur mig alla känslor och sen kändes det bättre. Så skönt att ha er!
Flera som jag pratat med här borta upplever samma sak: att det antingen är fantatiskt bra, eller ner i botten. Det finns inget där emellan, och det går i vågor. De som kommer hit och hälsar på ser nog bara hur fantastiskt bra vi har det. Och det har vi ju verkligen! Rent materialistiskt kommer vi ju aldrig ha den här standarden igen. Men att leva i ett land där man inte förstår språk, kroppsspråk, sociala koder, kultur, känner till öppettider, vilka mediciner man bör köpa och var, med mera med mera i all oändlighet, det tär på en.
Men, med det sagt så kan jag komma till det jag skulle skriva om, nämligen en överraskningsutflykt min älskade man tog med mig på! Man kan väl säga att jag inte var helt nöjd med att han inte hunnit köpa några julklappar och sen impulsköpte en grej till mig som inte var så genomtänkt... Han fick reda på vad jag tyckte och höll väl med på ett hörn. Så dagen innan nyår var han ledig, barnen togs om hand av gästerna (Gustafs faster Anneli och kusinerna Vincent och Vallentin) och vi åkte iväg på en hemlig dag/kväll/natt!
Sin vana trogen hausade Gustaf det hela till taket, och försökte få mig att gisssa vad vi skulle göra hela vägen in mot stan. Att vi skulle bo på hotell var ju inte så svårt att gissa eftersom vi skulle vara borta på natten. Vi åkte över till Pudongsidan och fram till Jin Mao Tower. Vi har varit där förut, på sight seeing, men nu skulle vi bo över. Man åker upp till 57 våningen först, och där är lobbyn. Där kan man stå och titta upp i mitten av huset, massor av våningar upp. Titta på bilden här till höger så ser ni hur det ser ut om man tittar ner!
Vi fick ett rum på 77:de våningen med fantastisk utsikt, bl.a. över bygget av den nya skyskrapan som ska bli den högsta i SH snart. (Se bild nedan till vä. Om ni har tur ser ni fotografen där i mitten oxå! ;)
Det är helt fantastiskt hur snabbt de bygger och hur de flyttar kranarna på utsidan högre och högre upp.
Det är helt fantastiskt hur snabbt de bygger och hur de flyttar kranarna på utsidan högre och högre upp.
När vi skulle checka in bad de oss om våra pass och vi stod bara där som dumma fån. Pass! Vi bor ju i denna stan, det är bara för en natt! Som tur var hade Gustaf en utskriven kopia av sitt och Hugos pass i innefickan (!) och det fick duga. Det var Gustaf och Hugo som fick checka in den natten... Tillsist kom vi in på vårt rum i alla fall.
Utsikt från rummet. G tyckte det var lite onödigt att jag lutade mig mot rutan och höll sig hårt när han skulle ner i karet :) |
Efter att ha beundrat utsikten ett tag och tagit lite kort (såklart) så sa Gustaf: Japp, nu är möjligheterna oändliga! Vi är barnfria, vi har tillgång till ett fint bad, gym och 3 restauranger, vad vill du göra?
Som den just då lite labila hemmafru jag var, med enda uppgift i livet att hela tiden styra upp familjen med middagsmat, snackbox till skolan, idéer till utflykter på helgerna, idéer till resor att göra på loven så hade jag faktiskt sett fram emot att någon annan, i detta fallet min man, hade bokat upp kvällen och tagit hand om allt så att jag bara fick följa med. Scener som att vi gick på ABBA t.ex. (nåt stort coverband från Sverige spelade här då) hade spelats upp i mitt huvud. Därför gick luften ur mig och jag såg troligen ut som om jag hade sålt smöret och tappat pengarna och Gustaf frågade: Blev du besviken nu?! Och tvärtemot min vanliga vara-alla-till-lags-personlighet så sa jag: JA!
Ingen bra början på vad som sen blev en jättetevlig kväll. Till saken hör att klockan var runt tre och ingen av oss hade ätit lunch...
Vi tog oss ut i alla fall, tonläget var lite frostigt till en början, men när vi hade fått i oss en burgare eller två på McD så började kvällen arta sig. Först gick vi två timmar och shoppade (ensamma utan barn, härligt!) Sen gick vi tillbaka genom den nu upplysta kvällen och tog ett bad på hotellet. Middagen avnjöts i den Italienska restaurangen och efter det åkte vi upp i skybaren och tog en drink. Men det slutade inte där! Vi tog en taxi till "Bar Rouge" och hängde i baren och dansade natten lång. (Eller ja, vi var väl hemma på hotellet vid två kanske...)
Som bomull för själen för ett par uttjatade öron. |
Carpaccio -mmmm... |
Vi trivdes på skybaren! |
Det blev en sväng på klubb oxå! Bartendern i bakgrunden showade som bara den :) Vi fick en svängom på dansgolvet med precis som i gamla tider ;) |
Dagen efter var det frukostbuffé (men det är eroupéerna bättre på!) |
Med facit i hand var det en jättetrevlig kväll som vi kommer minnas länge! Tack Annelie, Vincent och Valentin för att vi fick möjligheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar