I love SH

Så var det då äntligen dax att åka iväg! Bokat och klart sen länge, Thailand -here we come!

Flyget gick vi nio på kvällen i fredags så för att vara på den säkra sidan åkte vi hemifrån vid fem. Rusningstrafik i Shangahi en fredagseftermiddag är inte att leka med! Vi åkte via McD drive through för att få lite middag på vägen, men för det första tog det nästan en halvtimme och när vi väl fick maten och åkt därifrån, rätt stressade, så fattades hälften av barnens mat...

Det gick förvånansvärt fort till flygplatsen och väl på plats på Pudong airport så träffade vi förstås en annan svensk familj som oxå de skulle till Kao Lak. (Det visade sig även att jag gått i samma gymnastikförening som mamman och Karin, min syster, gått i hennes parallellklass...) Världen är liten.

Hugo är taggad på väg in på flygplanet!

Flygresan gick över förväntan, efter maten ville Maja sova så jag bäddade ner henne på golvet. När Hugo såg det så ville han med sova och lade sig på sätet. Båda slocknade med en gång. Själv sover man väl sådär sittandes, men som förälder är man ju nöjd om barnen sover (och inte stör någon annan)! Vi hade en liten stackare, kanske 10 mån, som skrek och skrek och mor/farföräldrarna slet som djur för att få den lilla att komma till ro. Det är ju oftast inte föräldrarna som tar hand om sina barn utan mor/farföräldrar. Nu ska vi inte gå in på det just nu men det finns många sorgliga historier.

Planet landade vid ett på natten så det var bara att slita upp de små. De var faktiskt förvånansvärt på alerten, mycket som var nytt och spännande. Väskorna stod där redan när vi kom till utlämningen och en bil hämtade oss som avtalat. (Ingen skruttig pickup utan en supermodern Toyota med lädersäten och säkerhetsbälten!) Den behagliga värmen som omslöt oss så fort vi kom ut var mycket välkommen.

Jag hade helt glömt av att de hade vänstertrafik här!

Barnen slocknade förstås ganska så omgående och vi körde i vad som kändes som i en evighet (c:a 1,5 tim) tills vi kom till en pir. Där fick vi gå på en gammal skruttig pråmliknande båt. Vi var inte riktigt pålästa om detta så det kändes smått surrealistiskt att väcka barnen, igen, och sätta sig på en båt mitt i natten. ”Vad har vi gett oss in på?” susade igenom skallen och jag och Gustaf bara tittade på varandra och skrattade.

På andra sidan blev vi upplockade av en pickup (där kom den!) med långbänkar på flaket så man sitter utmed kanterna mitt emot varandra. Ni som har varit här känner nog igen det :) Maja och Hugo tyckte det var helt fantastiskt att få åka ”i bagaget” utan säkerhetsbälten! En kvart till tog det ungefär och sen var vi äntligen på plats på Koh Kho Khao Resort.

Efter alla sedvanliga artigheter och skrivande av registreringskort blev vi skjutsade till vår bungalow med en golfbil (många olika transportmedel denna dag!) och vid halv fyra stupade vi i säng.

Vi har kommit till ett underbart lugnt ställe, nästan för lugnt! Maten är god, poolen precis utanför verandan och med utsikt över havet! At våra kompisar hemifrån, familjen Frisack, är här gör det hela perfekt! Barnen leker fantastiskt bra med varandra och Maja och Simon har lärt sig simma på riktigt! Mer om det nästa gång,  massor av Luciakramar till er alla!!