Nytt besök!

Nu har hon kommit! Denna gång är det mamma/farmor/svärmor Åsa som kommit på besök.

Planet skulle landa 9.35 imorse men kom c:a en halvtimme tidigare, så det fannis ingen tid att åka med barnen till skolan utan vi slängde oss i bilen mot flygplatsen alla tre! Barnen blev överlyckliga över vårt busiga tilltag att skippa skolan ;) Det var en del traffik på väg dit så jag satt som på nålar, vi hade ju lovat att hämta! Jag känner ju Åsa och vet att om vi inte var på plats när hon kom ut så skulle hon bli hemskt orolig.
Som tur var flöt det på bra och vi kom i tid. Barnen bara skrek "Farmor!" när de såg henne och rusade för att krama. Resan med bil genom stan hem igen tar en timme och det blev många "ohh!" från baksätet när vi såg husen som vi körde förbi.

Väl hemma gick vi husesyn och det verkade som lägenheten föll Åsa i smaken :) Hon gick sen upp till sitt rum och packade upp medan barnen målade och degade (förskoleverb;). När det blev dags för lunch en stund därefter så gick vi ner till klubben för att äta buffén och sen bada i innepoolen. Så nu har vi redan sett det mesta av omgivningarna där vi bor. Nu tar vi det nog lite lugnt till ikväll. Då ska Gustaf spela tennis (igen!;) och jag ska på vernissage med lite mingel och vin! Vi får se om svärmor orkar hänga med ;)

Shanghaibloggar

Sitter här med ont i halsen och whiskeyröst och läser andra Shanghaibloggar och känner mig redo att lägga ner. Antagligen beror det på bacillerna att jag blir nedstämd istället för att bli inspirerad, det kommer bli annorlunda snart. Men just nu känns det som att det är bättre om ni går in på bästa Majas blogg: http://almaycorazn.blogspot.com/ och läser om vad jag gjorde i helgen än att jag skriver själv :)
En annan god vän som oxå har en alltid uppdaterad blogg är Elisabeth: http://welanderishanghai.blogspot.com/
Jag ska nog be dem om hjälp med det tekniska. Hur man får till taggar, etiketter, en snygg bakgrund osv. Så kanske det känns roligare att skriva sen.

I början var allt så nytt så man hade så mycket att skriva om. Alla konstigheter man såg hela tiden. Men man blir lite blasé, att folk har jackan på sig bak och fram när de åker moppe noterar man inte längre. Det jag skrivit om det senaste känns så ytligt: manikyr och pedikyr, utekvällar och bruncher. Det är inte riktigt jag, men jag sugs in i det när det är så tillgängligt och det känns så lyxigt att kunna unna sig. Jag är rädd för att ni där hemma inte känner igen mig. Men livet som hemmafru i Shanghai är så totalt annorlunda och väldigt bekvämt så det är lätt att vänja sig. Det har hänt att jag flera gånger har reflekterat över hur jag ska kunna åka hem igen? Till jobb, hämtning och lämning, laga mat och städa? Här har jag hur mycket tid till mig själv som helst, (eller mellan 9-13 varje dag) och ändå så hinner jag inte det jag vill göra. Jag har två symaskiner med mig. De står fortfarande i sina lådor. Jag tar mig aldrig tid att läsa på kinesiskan inför lektionerna förrän kvällen innan. Dagarna, och veckorna, bara rullar iväg.

Måndagar är det tennis mellan 9.30-11. Det är så himla roligt så det är jag verkligen glad att jag börjat med! Efter det är det ju bra att gå till gymmet en stund när man ändå är svettig. Sen är det lunch och dags att hämta Hugo.
Tisdagar är det kinesiska mellan 9-11. Eftersom vi turas om att hålla till hemma hos varandra så har det blivit så att man stannar kvar en stund och pratar och går husesyn och sen är det dags att gå hem och äta lunch och hämta.
Onsdagar har jag inget särskillt inbokat veckovis. Imorgon är det lunch på Svenska klubben där de ska berätta om två exotiska resmål innom Kina som kanske kunde vara intressant för oss. Den är inne i stan och börjar 11 så då hinner jag inte tillbaka till 13. Så imorgon blir det premiär för Xiao Zhou att hämta Hugo på skolan eftersom Gustaf är på Pudong och jobbar och Sunny inte kan köra hela vägen därifrån för att hämta.
Torsdagar har vi oftast en tennistid inbokad på morgonen, vi som går kursen ihop. Då kan vi träna plan- och bollkänsla och så brukar det bli rätt kul oxå eftersom alla är lika dåliga :). Denna torsdagen var det visst nån vernissage oxå om jag inte minns fel Maja?
Fredagar har jag inget inbokat men en gång var jag på Qi Gong med Pernilla och det gör jag gärna igen! Denna fredagen ska jag möta samma Pernilla och vi ska på "Dutch Diva Sale", vad det nu kan vara! Jag googlade och då såg det ut som ullkläder... Sen ska vi ta en lunch ihop, det var verkligen länge sedan vi sågs! Konstigt när man nästan bor grannar och båda är "lediga". Hon hjälpte mig mycket när jag var ny här och det är jag evigt tacksam för!
Lördag och söndag är det mys med familjen som gäller, precis som hemma i Sverige. Om det betyder att vi åker in till stan eller bara kurar i hemmets vrå, är olika såklart.

Sen ska ju veckans storhandling göras, jag försöker få in nån mer träning, röja bland alla papper som hopar sig här hemma, plugga kinesiska osv. Att åka in till stan vill man ju gärna få in nån gång ibland oxå!
Tiden går och jag med den.

Se, där fick jag ju till ett inlägg i alla fall. Nu känns det redan bättre.

Fick en kväll för mig själv (Gustaf är ute på leverantörsmiddag) då jag skulle passa på att uppdatera tänkte jag. Kollade igenom bilderna från oktober för att få lite inspiration men blev helt matt istället. Såå mycket vi har gjort, och så mycket fina kort jag har tagit, vad ska jag välja?!

Det får bli lite bilder från det anrika (?) eller i varje fall berömda Hotell Westin. http://www.starwoodhotels.com/westin/property/overview/index.html?propertyID=1379 Där åt vi brunch i söndags för att fira min födelsedag (i förskott eftersom mamma och pappa inte är kvar på den riktiga dagen).

Sen vi kom hit till Shanghai i Maj har folk från alla håll sagt: ni MÅSTE gå på brunch på Westin! Man blir ju liiite nyfiken...

Det har talats om lyx, och champagne som flödar, om mat på tre våningsplan, om opera som underhållning -och allt stämde!

 

Många flaskor Veuve Cliquot blev det.

 

Barnen festade på crèpes med choklad, alla frukter ni kan tänka er, och grädde. Där gick det inte ens att fresta med en underbar pizzaslice med parma och mozzarella. Nej, sött skulle det vara!

Som spunnet socker och glass!

Vi vuxna började med hummer, krabba, pilgrimsmusslor, sushi och lax. Tyvärr tillagar de inte hummern så som vi är vana, med salt, så den smakade inte särskillt mkt och var dessutom ganska seg.

Sen fanns det en Indisk avdelning, en Kinesisk (förstås), en Italiensk osv. Jag hittade till och med ett bord med tacos! Det fanns allt man är van vid på brunch som t.ex. bacon och ägg.

 Gustaf hittade en favorit på Kinabordet- ankhuvud!

De hade förstås ett barnrum med barnpassning och underhållning för barnen som wii och filmer och leksaker och ritmöjligheter. Hugo låg och sov middag under första halvan av brunchen och Maja ville inte vara i barnrummet själv så det blev inte riktigt som vi väntat oss ;) Men det fanns ju en clown som vek ballonger!

Här är det nån slags tribal dance där dansaren bytte masker otroligt snabbt hela tiden.

Det var även opera och levande musik.

I matväg spetsade jag mest in mig på efterrätterna: pannacotta och crèpes främst. Det fullständigt exploderade av mat överallt och man blev nästan lite äcklad av överflödet och kontrasten med människorna på gatan bara precis utanför.

Efter flera timmar med ständigt påfylld champagne och massor av mat behövde vi en prommenad. Ett stenkast från skyskrapan där vi spenderat eftermiddagen ligger "The Bund", Shanghais mest berömda sevärdighet strandprommenaden. Här har man utsikt över de största och mest spektakulära skyskraporna och här avslutade vi vårt äventyr i den stora, stora staden för den här gången.

Kortpanik!

Jag vet inte om jag har poängterat tillräckligt hur viktigt det är att man har riktiga pengar i plånboken här? Hemma i Sverige använder jag nästan bara kortet och tycker det är hur smidigt som helst. Här handlar jag väldigt ofta i små hål i väggen där man bara fnyser åt plastkort. Tar de kort överhuvudtaget, så ska man inte ta för givet att det är Mastercard eller VISA, utan något kinesiskt.

Igår var det dags att ta ut en laddning inför lite shopping som vi skulle göra på dagen. Man vill ju inte springa till automaten hela tiden heller så därför blir det en del pengar åt gången. Upptagen som jag var med att räkna pengarna som kommit ut, glömde jag att jag måste trycka på en knapp för att få ut kortet.

Glada i hågen gav vi oss ut på stan och gjorde stadsplaneringsmuséet (himla intressant i denna stad!), barnmarknaden och Nanjing road. Det tog hela dagen så Sunny fick hämta båda barnen och vi tog metron hem till fem. Vid sex hämtade Sunny oss för att ta oss in till stan igen, denna gång för att ha vuxenmiddag (barnen är nu helt ok med att Xiao Zhou passar dem!) på 45:e våningen. Restaurangen på Radisson snurrar dessutom ett varv på två timmar så man kan se hela stan åt alla håll. (Om det inte ösregnar och är molnigt förstås...) Efter god mat och trevligt sällskap skulle vi betala och det var då jag insåg... kortet är borta!

Snacka om att lägga sordin på stämningen. Vi har ALLA inkomster på det kontot som kortet är kopplat till. Att gå till banken tar flera timmar här, då man ska fylla i ansökningshandlingar, få stämplar och vänta, vänta. Därför har det inte blivit av att vi fixat med sparkonto. Jobbigt! Tänk om jag slarvat bort alla våra pengar! Panik! Gustaf ringde och pratade med receptionen för att kolla om någon hade lämnat in något kort under dagen, men icke. Under resan hem var stämningen något tryckt. Jag tror att jag hade fått höra ett och annat om inte mamma och pappa varit med...

Efter en lite orolig natt skulle jag så ringa banken i morse. "Nihao, do you speak english?" Klick i örat. Nytt försök: "Nihao, do you speak english?" "...No, please wait a moment." Efter mycket gapande i bakgrunden kom tillslut en trevlig kvinna i andra änden av luren. Efter mycket om och men förstod jag att jag måste ha numret på bankomaten som jag glömt kortet i och eftersom det var inne i klubbhuset här hemma som det hade hänt så var det inga större problem. Trodde jag. Jag la på luren och ringde upp receptionen istället. "Har du problem med banken så kom hit så hjälper vi dig att översätta." "Nej, inga problem, jag behöver bara numret på maskinen!" Jag drog hela historien igen tills de förstod vad jag menade och hon lovade att ringa upp med numret. Hon ringde aldrig. Efter att ha väntat i tio minuter ringde jag upp igen och det var upptaget. Då tog jag med passen och gick bort till receptionen.

Väl där fick jag prata med en man som förklarade för mig att banken redan hade varit där tidigt i morse för att ta ut eventuella kort som hade eventuellt glömts kvar eftersom vi hade anmält detta redan i går kväll. "Underbart! Då har ni alltså kortet till mig här?" "Nej, så går det inte till. Ni får vänta till måndag och åka till andra sidan stan till bankens huvudkontor och hämta det, OM det finns där." "Vet du inte om de hittade något kort?" "Nej, det är konfidentiellt. OM jag visste så hade jag inte kunnat säga något om det." Frustration! Receptionsmannen förklarade vidare att jag skulle ringa ett visst nummer för att "bekräfta".

Jag gick hem igen och ringde numret jag fått. Samma språkförbistring och gapande innan de hittade någon som kunde hjälpa mig. (Även om de kan engelska så är det inte helt enkelt alla gånger att höra vad de säger. Jag kan inte heller alla termer de använder på en bank på engelska.) Det visade sig i alla fall att det var numret för att spärra kontot jag hade ringt, tack för det. Vi gick igenom all procedurer för att visa att jag verkligen var jag, och sen fick jag veta att saldot var samma som dagen innan då jag tog ut pengar och hela cirkusen började. Phu, tack för det!!

Det var nu jag skulle skriva om den här dagen som kom efter den här morgonen. Jag hade tänkt att skriva om hur det faktiskt kan vara stressigt att vara hemmafru men nu är jag helt slut så det får jag ta nästa gång.

Nu har de snart varit här i en vecka, mor och far alltså. Det är därför jag inte får tummen ur att skriva. Eller tid över är det väl egentligen. För det har varit full upp.

De kom på söndag. På måndag åkte jag och mamma med kompis-Maja till tygmarknaden. Vi skulle hämta de beställda klänningarna och skjortorna men det blev inte så mycket med det.
Gustaf kom på att den skjortan som han hade menat att jag skulle göra en kopia på, låg kvar i tvättkorgen. Jag hade alltså tagit fel. Jag fick med mig den rätta skjortan och bad dem att sy in de som de hade gjort i ryggen. Jag beställde en ny av den rätta modellen...
Klänningarna var inte på plats. "Solly, solly, kanske kunde vi vänta i en halvtimme så kunde de komma med dem?" Visst, vi kunde ju gå runt lite.
Mamma ville gärna beställa något och tillslut fastnade vi i ett bås i en halv evighet. Det slutade med två kjolar, en kavaj och två blusar! Kavajen kommer få kinesiskt snitt och tyg, superfint!
Jag hade med mig ett par lösa, tunna jeans som jag älskar men som håller på att falla sönder. Jag hittade ett liknande tyg som jag hoppas de kan göra nåt bra med.
När vi kom tillbaka till båset som skulle hämta våra klänningar var det "solly, solly, väldigt svår modell, mycket skärningar, inte färdig än. Solly, solly..." Trist men vad ska man göra? Vi ska ju ändå tillbaka och hämta de andra grejerna.
På tillbakavägen stannade vi till i Hongqiao på pedestrian street och åt lunch.

Tisdag höll vi oss hemma, dels för att gästerna fortfarande var trötta efter resan och dels för att pappa var så himla förkyld. Jag och Gustaf spelade tennis en timme, eller Gustaf  "la upp lite bollar till mig", och barnen och mina föräldrar gick en sväng till utepoolen. Tyvärr var det lite väl kallt så när jag och Gustaf var klara gick vi alla (utom pappa) till innepoolen istället. Sen blev det lunch på klubben och slapp hemma resten av dagen.

Onsdag var det sightseeing som gällde!!
Vi började på Jing'an Templet, Stillhetens tempel. Just nu är det inte så värst stilla just där det ligger, mitt i smeten, med gigantiska shoppingcenter runtomkring.


Kontrasterna var det mest fascinerande för mig.

Barnen lärde sig snabbt hur man skulle göra i detta hus ;)

Det ser inte ut som om Buddah tar illa upp!

























Efter templet åkte vi till Pudong. Det är på andra sidan floden, där en helt ny stadsdel växt upp sedan -90 talet. Jag har skylinen som bakgrund här på bloggen. Inget av det ni ser fanns alltså före -90!

Vi började med att besöka Shanghai World Finacial Center. Vi kallar den Kapsylöppnaren :) Det är den högsta skyskrapan i Shanghai, fjärden högsta i världen, med sina 495 m. (Just nu. Den som ska bli högre håller på att byggas precis brevid. Kolla in länken: http://skyscraper.org/EXHIBITIONS/CHINA_PROPHECY/shanghai_tower.php)



Lånad bild!

Här tittar barnen ner på den näst högsta skrapan till vänster... som vi sedan åkte upp i, den med. Den har nämligen ett hål innuti så man kan se trettiotvå våningar upp, eller ner beroende på var man står :)

Här tittar vi ner. Om ni tittar noga kan ni se fåtöljerna där nere...

Här står familjen och håller i sig för att inte trilla ner. Jag har inte samma problem med höjder :)


Efter en god lunch åkte vi till Yu Yuan garden. Fast vi gick inte in i själva trädgården utan höll till i bazaren utanför. Vi var inte själva där om man säger så...

Det är verkligen en kontrasternas stad!

Fortsättning följer.
I morgon ska vi ta snabbtåget till Hanzhou och sova på hotell en natt. Det blir trevligt men nu måste jag packa!