Xiao Zhou

Det var lite nervöst i morse. Det är en märklig känsla att man ska träffa en människa för första gången som man vet kommer bli viktig för en. Oftast vet man inte det förrän man har setts några gånger.

Så kom hon då, Xiao Zhou ( uttalas ungefär som ett italienskt "ciao" och ett amerikanskt "joe"), vår Ayi. Liten och söt med glittrande ögon, precis som jag kom ihåg henne från intervjun. Vi började med att visa runt i lägenheten, vår chaufför var med som tolk, Xiao Zhou pratar ingen engelska.

När vi hade visat runt så hon visste var allt fanns bad jag henne se efter om det var något mer som hon behövde för att göra sitt jobb. Förutom att städa, stryka och handla har jag bett henne att laga mat två dagar i veckan, så när vi kom till köket började hon leta i skåpen. Det slutade med att en wok, en slaktarkniv och en riskokare sattes upp på inköpslistan.

Sen bar det av till Carrefour för handling. Vi hann väl inte sätta oss i bilen förrän Hugo sa: "jag vill åka hem". Han har handlat allt för många gånger nu... Liite jobbigt är det att ha med båda barnen i mataffären, (Maja slutade skolan i fredags) mycket bråk blir det. Så jag lät de båda kinesiskorna dividera om vilka köksverktyg som var bäst, jag kollade bara att de inte valde de allra dyraste... Vi andra körde slalom med kundvagn så länge. Sen var det dags att handla mat, betala och ut med allt till den otroligt heta bilen. Då säger Maja "it's hot, VERY HOT". Eh..? Va' coolt det är när det bara pluppar ur henne lite så där oväntat :)

Väl hemma igen så packade vi upp allt, åt lunch och övergav Xiao Zhou för poolen. Eftersom Hugo haft feber de senaste nätterna så ville jag inte att han skulle bada men det var ju ändå tid för hans middagslur. Trodde jag ja... Efter att ha smörjt Maja, klätt henne i badkläder och skickat henne i plurret (jag stod precis brevid, don't worry!) fick jag kämpa i säkert en halvtimme innan han gav upp och somnade. Han är i den där tiden mellan två och tre år då man behöver sova en dag men inte den andra och om man inte sover blir man jättegnällig på kvällen och om man sover så kan man inte somna alls på kvällen... Ja, ja, sen fick vi mycket tid tillsammans bara jag och Maja, hon gör stora framsteg varje dag när det gäller att våga själv i vattnet.

När vi steg in genom dörren igen efter att ha varit borta i c:a tre timmar, luktade det citron. I garderoben stod alla skor i en snygg rad (Gustaf tog kort på det när han kom hem!;) och Xiao Zhou höll på att moppa det sista i vardagsrummet. Skjortorna var strukna och disken efter vår lunch var diskad. Jag satte på en Emilfilm och smet upp och duschade. När jag var klar var det dags för Ayi att gå hem och för mig att sätta igång med maten. Det gjorde jag gärna i ett alldeles skinande kök!

Jag tror jag kan vänja mig vid det här livet... :)