Xiao Zhou

Det var lite nervöst i morse. Det är en märklig känsla att man ska träffa en människa för första gången som man vet kommer bli viktig för en. Oftast vet man inte det förrän man har setts några gånger.

Så kom hon då, Xiao Zhou ( uttalas ungefär som ett italienskt "ciao" och ett amerikanskt "joe"), vår Ayi. Liten och söt med glittrande ögon, precis som jag kom ihåg henne från intervjun. Vi började med att visa runt i lägenheten, vår chaufför var med som tolk, Xiao Zhou pratar ingen engelska.

När vi hade visat runt så hon visste var allt fanns bad jag henne se efter om det var något mer som hon behövde för att göra sitt jobb. Förutom att städa, stryka och handla har jag bett henne att laga mat två dagar i veckan, så när vi kom till köket började hon leta i skåpen. Det slutade med att en wok, en slaktarkniv och en riskokare sattes upp på inköpslistan.

Sen bar det av till Carrefour för handling. Vi hann väl inte sätta oss i bilen förrän Hugo sa: "jag vill åka hem". Han har handlat allt för många gånger nu... Liite jobbigt är det att ha med båda barnen i mataffären, (Maja slutade skolan i fredags) mycket bråk blir det. Så jag lät de båda kinesiskorna dividera om vilka köksverktyg som var bäst, jag kollade bara att de inte valde de allra dyraste... Vi andra körde slalom med kundvagn så länge. Sen var det dags att handla mat, betala och ut med allt till den otroligt heta bilen. Då säger Maja "it's hot, VERY HOT". Eh..? Va' coolt det är när det bara pluppar ur henne lite så där oväntat :)

Väl hemma igen så packade vi upp allt, åt lunch och övergav Xiao Zhou för poolen. Eftersom Hugo haft feber de senaste nätterna så ville jag inte att han skulle bada men det var ju ändå tid för hans middagslur. Trodde jag ja... Efter att ha smörjt Maja, klätt henne i badkläder och skickat henne i plurret (jag stod precis brevid, don't worry!) fick jag kämpa i säkert en halvtimme innan han gav upp och somnade. Han är i den där tiden mellan två och tre år då man behöver sova en dag men inte den andra och om man inte sover blir man jättegnällig på kvällen och om man sover så kan man inte somna alls på kvällen... Ja, ja, sen fick vi mycket tid tillsammans bara jag och Maja, hon gör stora framsteg varje dag när det gäller att våga själv i vattnet.

När vi steg in genom dörren igen efter att ha varit borta i c:a tre timmar, luktade det citron. I garderoben stod alla skor i en snygg rad (Gustaf tog kort på det när han kom hem!;) och Xiao Zhou höll på att moppa det sista i vardagsrummet. Skjortorna var strukna och disken efter vår lunch var diskad. Jag satte på en Emilfilm och smet upp och duschade. När jag var klar var det dags för Ayi att gå hem och för mig att sätta igång med maten. Det gjorde jag gärna i ett alldeles skinande kök!

Jag tror jag kan vänja mig vid det här livet... :)

Midsommar i SH

Glad midsommar! Lite sent, jag vet. Men ingen var ju ledig här igår så vi firade idag, på midsommardagen istället. En riktigt fin dag blev det, även om jag inte hade så stor lust att gå först.

Vi var hemma hos ett par som har ett sådant där hus som jag ville ha men som vi aldrig fick, ni kommer ihåg? Fantastiskt, stort och med en härlig trädgård där vi höll till hela dagen. Det var knytkalas och vi stod för potatissallad, majs och melon. De sista två kanske inte är typiska för en svensk midsommar men vi hade allt det där andra oxå. Såå gott det var med sill, lax och janssonen var fantastisk! 8-9 familjer var vi och det var bara en familj jag inte träffat förut. Det var dukat så fint i trädgården, det såg nästan ut som om det skulle hållas bröllop!

När vi satt där vid bordet och alla hade tagit mat och festen börjat på riktigt tittade jag runt på alla och kände, "vad gör jag här?". Hur kom lilla jag hit, till Shanghai, med dessa människorna som jag inte känner, för att fira midsommar? Man känner sig som en alien.

Men så kom jag på det. Det är samma för alla. Ingen känner någon annan särskillt väl. Alla har nyligen eller för länge sedan varit ny här och vet hur det känns. Den insikten underlättar lite.

Det underlättar även i sådana situationer om man är pratglad och väldigt utåtriktad. Som min man. (Som blev om möjligt ännu mer pratglad ju längre kvällen gick...) Ibland kan jag luta mig mot honom, när det kanske bara gäller en fest. Men nu gäller det två år. Jag måste se till att skaffa mig vänner på egen hand. Så jag försöker, men jag har ju så svårt att kallprata! Det spelar ingen roll om vad, jag kommer bara inte på nåt! Tur att man har barnen, de funkar alltid som inkörsport.

Tro nu inte att jag är helt inkapabel att ta vara på mig själv, det är inte synd om mig eller så, jag behöver bara träna lite. Det är inte ofta man som vuxen måste byta ut hela sin vänskapskrets!

Barnen har det lättare, de leker med dem som finns tillgängliga. De tänker inte på vad de ska säga, de bara gör! Och som de lekte idag! Det var en fröjd att se dem, säkert 15 barn i alla åldrar. De sprang omkring nakna (från fem och uppåt valde de att behålla trosor eller kalsonger på, varför?) och sprutade vatten på varandra och hoppade i den uppblåsbara poolen. Det var bara ett par, förutom de som bodde där förstås, kvar när vi gick men Hugo ville inte alls gå hem. Sen slocknade han i sängen så fort vi kom hem.

På det hela taget var det en bra midsommar. (Jag saknade våra ständiga följeslagare, familjen Litgård förstås! Vår typ tioåriga svit i firande förstördes där...;))

I morgon är det en ny dag då vi ska en sväng till fabric market (igen, jag vet!) och så nåt kul för barnen, vi får se vad det blir. Och på måndag börjar hon! Ayi. Mer om det senare kan jag tänka mig...

Första gången som jag sitter och skriver på morgonen. Efter en konstig natt.

Maja somnade medan jag gjorde iordning middagen igår, strax före sex. Hon klagade på ont i huvudet så jag tänkte att hon druckit för lite. För första gången på tio dagar fick vi se solen igår och då passade vi förstås på att gå till poolen. Efter en hel dag ute i full fart kan man lätt bli uttorkad även om jag försökte påminna barnen om att dricka.

Jag väckte henne till middagen men då hade hon lite feber och ville bara sova. När vi själva lade oss funderade vi på när hon skulle vakna, vid fyra-fem tiden kanske? Kvart över tre blev det. Jag låg i hennes säng och försökte få henne att somna om när hon plötsligt sa: mamma, jag måste ha papper! Jag gav henne lite som låg på nattduksbordet men hon bara skrek: jag måste ha mera! Det är snor, eller nej, det är bloood! När jag tände var det blodbad i hela sängen. Det blev till att ta upp och tvätta av en ganska skärrad liten tjej, tvätta resårmadrassen (som inte fått nåt madrasskydd än) och bädda om. Sedan låg hon som ett ljus på ryggen och vågade inte röra sig ifall det skulle komma igen, stackarn! Hon sover fortfarande. (8.30)

Men jag hade svårt att somna om. Huvudvärk, feber och näsblod... mitt i natten blev det till att hon hade nån slags hjärnblödning eller alla möjliga hemska sjukdomar! Det blir ingen skola för henne idag i alla fall.

Vad jag hade tänkt att skriva om idag var kameramarknaden. För det finns en marknad för allt! Jag har även tänkt mig ett besök på glasögonmarknaden innan vi åker hem till exempel. (Textilmarknaden är jag på var och varannan vecka!) Kineserna har en idé om att samma slags affärer på samma ställe drar till sig mer folk, därför lägger de massor av liknande butiker intill varandra. För det är inte på en regelrätt marknad som jag köper kamera! Det är inte utomhus med en massa stånd brevid varandra, nej, det här är som ett köpcenter med flera våningar med samma saker. Ganska praktiskt när man ska marknadsundersöka och försöka pruta.

Jag gick där igår med min lilla bok där jag hade skrivit upp vilken kamera jag skulle ha, efter tips hemifrån, tack Niklas! Jag hade kollat priser på www.pricerunner.se, och jag hade även fått bra tips från en van prutare, tack Maria ;) Lite störande var det att stackars Hugo blev väldigt uttråkad väldigt fort. (Räddningen blev min telefon, den androiden har räddat många situationer!) Efter att ha gått runt på tre våningar i alla Nikonbutikerna hittade jag kameran med det bästa utgångspriset. Då valde jag att börja pruta där. Eller ja, pruta och pruta. Man får försöka få in så mycket som möjligt i priset. Vi höll nog på i en halvtimme, fram och tillbaka med den attans miniräknaren. Ni vet? Som de skriver priset på? Han kunde bra engelska men skulle ändå envisas med den. Det slutade med en Nikon D3100 + 18-105mm VR Lens Kit (alltså med en större zoom än som var inkluderat från början) + väska och 8gig minneskort. Enligt pricerunner sparade jag 300kr jämfört med det billigaste priset i Sverige, men då ingår ju inte väskan och kortet, så kanske 500 totalt. Och jag blev helt svettig på kuppen. På något sätt känner man sig alltid lurad här... VAD är egentligen rätt pris? Ingen vet. Men så länge det är billigare i Sverige så är jag ganska nöjd.

Så nu blir det till att gå fotokurs i höst! Det ska bli jättekul att lära sig lite mer.

Nu är det dags att ta sig an lilleman lite. Stackarn har bara fått se på film medan jag har först bloggat, sen gjort frukost, burit ner Maja, gett henne alvedon, torkat alvedon och vatten som kom upp igen i soffan, duschat Maja, lagt henne igen, satt på en tvätt och sedan skrivit klart bloggen... Det får allt bli lite play-dough-time nu! Bye!

Lite av mycket

Sitter här i min ensamhet och regnet smattrar intensivt mot rutorna. Barnen sover efter lite fredagsmys i soffan och Gustaf är ute med jobbet. Han ringde för nån timme sedan, då höll de på att få fotmassage. Till och med after worken är annorlunda i detta land... :)

Efter förra blogginlägget kom jag på att jag knappt skrivit om vilka underbara barn vi har, bara om hur jobbiga de är! Men det fattar ni väl? Att jag älskar dem över allt på jorden?

För en stund sedan när Maja skulle somna så sa jag som vanligt "jag älskar dig" till henne. Då sa hon, "jag gillar dig så mycket att jag ska krama sönder dig!" och så fick jag en kram så jag höll på att strypas. Hugo han tränar på att säga "jag älskar dig" på tre språk och det kommer helt spontant t.ex. när man sitter och äter. Då smälter man.

Igår kväll åt vi på klubben efter en sen eftermiddag vid poolen. Värmen övergick snabbt i åska och varmt regn så vi snabbade oss till restaurangen. När vi hade ätit en stund och dövat den värsta hungern satt Maja tyst en stund och lekte lite förstrött med en pommes och sen sa hon: Ska vi alla dö samtidigt?

Herregud! Hon har inte fyllt fyra än!

Som den praktiska människa jag är började jag förklara om blodomloppet och hjärtat och hur kroppen blir trött när man blir gammal. Men sen övergick vi till att tala om mer väsentliga saker som mormor Maj (min mormor) och Simba (vår katt som vi fick avliva nyss) som har sällskap av varandra där uppe i himlen.

Imorse var det första hon sa när hon slog upp ögonen "jag vill inte gå till skolan idag!" Efter lite prat fram och tillbaka kom det fram att hon verkligen inte vill simma som de gör på fredagar. Jag tycker det är lite konstigt eftersom hon älskar att vara i poolen och inte är rädd för vatten eller så. Men efter att ha läst min kloka vän Evas kommentar på förra inlägget så tänkte jag att hon måste ju få vinna nån gång oxå så jag gjorde inte någon stor grej av det. Hon slapp simningen och jag fick henne till skolan. Men jag måste försöka få reda på varför hon inte vill simma...

Det är inte bara vi som lär oss kinesiska ord, Chauffören Sunny lär sig svenska oxå! Härom morgonen hälsade hon mig med ett glatt "haj på daj dö"! Gustaf kanske inte är rätt person att lära henne göteborgska, med tanke på att han är ifrån småland, men ändå!
Andra ord som hon lärt sig, för att de upprepas så mycket i bilen, är: "glass" och "fiva". (Det sista betyder "skiva" men Hugo säger "sätt på fivan!")

Vi skulle åkt med Sunny till Hangzou imorgon, hon ska dit och be i ett tempel för sin dotter som ska ta examen. Men det är en två till tre timmars bilfärd dit och så ska det ösregna, så utsikten över den vackra sjön som vi skulle åka dit för, blir det inte så mycket med. Därför bestämde vi oss för att stanna hemma. Tyvärr för Sunny som kunde fått resan betald...

Men tur för oss för sent i eftermiddags fick vi reda på att vår packning kommer imorgon!! På en lördag?! (Här jobbar man alla dagar.)
Vi kommer få fullt upp med att packa upp alla c:a 20 efterlängtade kartonger! Särskilt barnens leksaker förstås men även trip trap stolarna och Kobe knivarna är efterlängtade! Och lite böcker, och lakan och täcken. (Det sistnämnda har vi fått låna av några snälla som vet hur det är att vara ny här!) Tyvärr har vi inte packat ner några tavlor, kuddar eller annat lull lull (som Simon och Thomas säger) Det kändes onödigt då i packningsstunden men ganska nödvändigt nu... Men vi får hitta nytt. Jag köpte faktiskt ett jättefint kviltat överkast till Maja idag, det gjorde hennes rum lite mer personligt.

Tänkte avsluta här men måste bara berätta att jag har hittat vår Ayi! Efter att ha intervjuat tre utan att ha känt "wow!" så hade jag den sista intervjun och även om hon inte talar någon engelska (vi hade hennes nuvarande arbetsgivare som tolk) så kände jag direkt att "henne ska vi ha!" Hon hade en trevlig, avspänd och glad utstrålning och barnen gillade henne med en gång.

Nu börjar er fredagskväll och min är slut. Hoppas er blir trevlig, jag har haft det mysigt här en stund för mig själv. Kanske att någon av er finns därute på skype?

Tisdag

Har ofta tänkt att man borde ta och hoppa över måndagar. Nu gjorde vi det, 6:e juni var helgdag även här, för "dragonboat festival" men det blev bara ännu jobbigare.

Maja gnällde, grät och bråkade hela morgonen om att hon inte ville gå till skolan. Det känns för dj-ligt att tvinga henne när hon är sådan. Jag vet hur jobbigt jag hade (har?) med separationer och läser in mina egna känslor i henne. Samtidigt vet jag vilken skådis hon är, hon kan verkligen byta humör efter vad hon tror att hon ska vinna på det. Jag ger nog efter lite för ofta, jag vet att hennes pappa tycker det i alla fall... Men hur vet man att det är på riktigt? Jag vet att om jag håller henne hemma en dag så blir det än värre nästa.
När jag lämnade hörde jag hur hon skrek efter mig. Jag bet ihop och smet runt hörnet. Och kände som att jag övergav henne. (Ursäkta om jag upprepar mig, jag vet att jag har skrivit om detta tidigare men det ÄR jobbigt)

Efter det var jag på en "babygroup" som jag hittat via Heike, min tyska vän. (Hon är på semester i Vietnam, ska bli intressant att höra om det sen!)Det är några jättetrevliga och hjälpsamma engelskor som är stommen i gruppen och sen är det lite annat löst folk som jag ;) Lite fika, lek och prat står på programmet och idag fick jag även låna med mig lite leksaker hem!

Sen gick vi hem (till huset brevid) och åt lunch och Hugo sov middag. Jag hann med att ringa en massa samtal och boka upp intervjuer med fyra olika Ayis imorgon! Det blir en "busy day" eftersom jag ska till tailor market och hämta två blusar och en kjol som jag har låtit sy upp oxå.

När Maja kom hem från skolan var hon jätteglad. Hon hade gjort en snurra och fått klistermärken ifrån Sunny så allt var tipp topp. När hon sen såg pusslen som jag lånat blev det ännu bättre, men hon surnade till efter en stund när hon insåg att det inte var så lätt... -Mamma fixar!

Ni får ursäkta, jag känner mig inte så inspirerad idag. Min tanke var att försöka förklara hur barnens humör och beteende styr hela min dag. Men idag går det inte utan att i detalj upprepa allt gnäll, tjat, spring iväg och gömma sig när man ska prata allvar, osv. Så fort man ska gå någonstans gnäller Hugo om att bli buren, de gör inte som de blir tillsagda om man inte hotar med något och utbrotten har blivit fler och tätare, för båda. För att hitta på något, eftermiddagarna kan bli långa, gick vi och badade (inne, för regnperioden är här nu...) -det är ju mysigt! Men de ville hela tiden vara i olika pooler och det slutade med att båda bara skrek för de ville båda hålla nyckeln. Vi var nog där i 25 min totalt...

I helgen hade Maja en kompis här för att hoppa på den nya studsmattan men hon betedde sig så vi fick skämmas. Samma sak idag på club huset: vi gick förbi några som vi känner och pratade lite. De satt och åt och Maja snodde kvickt som ögat åt sig en chicken nugget från en av tjejernas tallrikar utan att fråga. Att jag inte dog när mamman bara höll för munnen i förvåning och inte sa nåt när jag bad tusen gånger om ursäkt och snabbt smet där ifrån.

Men imorgon är det en ny dag, alla kommer att vakna glada och vi börjar om med nya krafter! (Det är väl så vuxna tänker, eller?)