Ayi

Jag fick en väldigt relevant fråga av min yngsta syster efter förra blogginlägget. Pappa har även undrat samma sak tidigare men jag vet inte om han fick nåt bra svar. "Varför ska du, som ändå är ledig, ha en ayi?" Hm... Jag ska försöka förklara, men det kan vara svårt att ta in hela bilden när man inte är på plats.

När vi var här på "pre-visit" i mars sa alla "klart du kommer ha en ayi, det har alla! Det ingår i livsstilen." Men jag var mycket skeptisk. Vi har ju inget behov när jag ändå är hemma. Men efterhand har det smugit på mig och plötsligt har jag blivit övertalad utan att jag vet hur det gick till.

Det främsta skälet är att det är en möjlighet för någon att få ett jobb. Vi har möjlighet att betala 3000:-/månad för någon som jobbar i 40tim och då är det nästan vår skyldighet att göra det. Alla ayis som jag möter på dagarna när jag är ute med Hugo tittar lite konstigt på mig;)

Livet här är lite mer komplicerat än hemma (eller kanske bara annorlunda, tills man lär sig det). Man får åka till tre olika mataffärer tills man har hittat alla ingredienser till det man har tänkt sig att göra till middag. Ofta får man ändå tänka om för de har inte allt man är van vid. Har man en Ayi så vet hon vart man ska åka och det tar hälften så lång tid för henne eftersom hon kan läsa skyltarna och vet var saker ligger. (Igår blev jag såå frustrerad! Jag hade plockat åt mig massa goda bullar på en bricka men jag hittade ingen påse att lägga dem i och ingen att fråga. Alltså trodde jag att man tog brickan till kassan men så var det tydligen inte... Jag fick lämna dem där efter mycket gestikulerande till ingen nytta.)

Det tar också mycket längre tid att ta sig någonstans. Vi har varit i Shanghai city en gång sen vi kom hit. Det kan ta allt ifrån 40 minuter till 1,5 timmar dit, beroende på trafiken! Därför är det svårt att planera.

Sen är det smutsen som jag skrev om sist. Torkar man inte golven varannan dag så blir det svart. Jag har inte särskillt bra diciplin när det gäller att städa...

Matlagning gillar jag och jag vill gärna lära mig att göra kinesisk mat. Ayin kan laga mat kanske 2 gånger i veckan och då kan jag titta på.

Hon kan ha Hugo nån timme åt gången så att jag kan gå och träna på dagtid. Eller hinna läsa och informera mig om detta fantastiska land eller gå guidade turer.

Jag får även mer tid över till Hugo och Maja så vi kan ha kvalitetstid tillsammans.

Sen ska vi inte sticka under stol med att hon skulle göra en massa, som jag tycker, tråkiga saker!

När Hugo blir tre, vid jul, så kan han börja skolan och då ska jag se mig om efter ett jobb inom textilbranchen. Hittar jag inte det så finns det otroligt mycket att göra här innom välgörenhet. Att jobba innom skolan är också en möjlighet, de har redan frågat.

Hela livet blir enklare med en Ayi, jag förstår dem som är på väg hem till Sverige och undrar hur det ska gå. Man vänjer sig säkert snabbt vid alla olika bekvämligheter man har möjlighet att utnyttja här.

Städning och annat

Lite chockad sitter jag här och läser statistiken för bloggen... Man tänker ju att det bara är de närmaste som är intresserade men totalt (sen jag började) var det över 2000 visningar i Sverige! Ni i Frankrike, Belgien, USA och Australien känner jag ju ;) Men även människor i Litauern och Finland, där jag inte känner någon hade råkat halka in på sidan, Hej på er! Så himla kul tycker jag!

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen och det hinner hända så mycket på en knapp vecka! Många har hört av sig via Facebook, SMS, mail osv. och undrat hur jag mår egentligen?! Tack bra! Den första deppvågen har lagt sig. Jag har förstått att jag kommer leva i en emotionell berg och dalbana, det är bara att gilla läget. Ibland kan jag tänka att jag inte har rätt att klaga, vi har ju valt detta själva och vi lever ju bättre än de flesta kineser.

Via Majas skola har jag träffat en trevlig tysk mamma som har barn i samma ålder som vi. Hon har gett mig massor av tips på saker att göra med Hugo och imorgon ska jag vara med för första gången på en mamma-barngrupp som hon är med i. De träffas en gång i veckan och turas om att ha det. Hon har även tipsat om bra Ayis som hon vet snart blir lediga då deras arbetsgivare åker hem.

Jag vet inte om det är så i hela Kina (troligtvis inte) men här i Shanghai är det såå smutsigt! Alla (utom en familj) som vi träffat har luftrenare, en vitvara man inte visste man behövde. (Pengarna rullar...)

Om barnen går barfota någonstans, även inne på t.ex. en restaurang, blir de helt svarta om fötterna. Och då menar jag inte lite brunsmutsig som hemma, utan SVART!

Mest därför, men även för handling av mat och matlagning så hade jag tänkt att ta tag i det med att anställa en Ayi denna veckan. (Måndag har gått och jag har inte tagit tag i det än...) Jag har i alla fall köpt boken "The Ayi survival guide". (Fattar ni att jag håller på att bli en desperat hemmafru!:)) Den verkar faktiskt väldigt praktisk innan man kan kinesiska. Den ger råd om hur man anställer, vad man ska tänka på och allt man kan vilja säga till henne står både på engelska och kinesiska. Men det börjar bli lite bråttom nu för vi flyttar in i vår egna riktiga lägenhet på fredag och då vill jag bara njuta, inte städa... ;)

Shopping!

Jag har ju skrivit en del om hur dyrt här ha´ blitt i Svärje, flåt, Shanghai. Men självklart blir man förvånad över en del billiga saker med!

Var härom dagen på ett lekland, storlek som leksta´n i Frölunda, i ett köpcenter. Det regnade och var lite trist ute. Maja och Hugo hade hur kul som helst för 120 RMB. För 10ggr!

Igår köpte vi två tv-serieboxar à 8:-/skiva, "Grey's anatomy" hade 4 skivor, alltså 32:-, och "2 1/2 men" hade 8 skivor, alltså 64:-. Tyvärr hade vi sett Grey's... Får vänta till nästa säsong kommer ut.

I helgen var vi på ”Pearl City”, ett köpcenter för fakegrejer. Rad efter rad med små bås med hur mycket som helst av skor, kläder, väskor och smycken. Jag blir helt stressad, tur vi ska bo här så länge så jag inte måste impulsköpa, då hade nog pengarna tagit slut! ;)

Vi hämtade även Gustafs första skräddarsydda kostym i helgen, 700:-. Den var så fin! De skulle bara sy in benvidden lite och det skulle ta en halvtimme. Under tiden gick vi runt och tittade i de andra båsen (tre våningar med skräddare och tyger!) Plötsligt hade jag beställt en trikåklänning... Måttbeställd till mig för 200 kr. Pris ungefär som på H&M, fast jag kan få den som jag vill :)Ganska ok.

Vi var på Shanghai Zoo oxå i helgen (man får ju klämma in så mkt man kan) 4 timmar kul för 40:-/vuxen.
Här måste jag nog göra en instickare om hur olika man kan se på djur och deras värde. Små tråkiga burar, illaluktande och bland alla exotiska djur en slags pet zoo med massor av olika hundraser inburade för folk att titta på, som Golden retriver, ciao ciao, shäfer osv. Burarna var väl c:a 2x4 meter och hundarna bara låg där och såg apatiska ut. Jag fick gå därifrån.
Bland papegojor och flamingos hade de fiskmås...
Men barnen var där för elefanterna! De var sist på rundan som vi gick och hade vi vetat vilket tjat det skulle bli skulle vi nog gått åt andra hållet!
Behållningen för min del var nog girafferna :)

Något annat som är billigt som vi verkligen är sugna på att köpa är en elmoppe! De finns för 2000:- och uppåt och designen på den vi vill ha är så fin! 50-talsbullig och ljusblå och båda barnen får plats att åka med. Med hjälm förstås! Inte många som använder det här, bara vi invandrare. Häromdagen såg jag en moppe där de åkte en man och en kvinna och kvinnan höll en halvårsgammal baby i famnen... Man ser hela familjer åka förbi och den längst bak sitter och äter med sina pinnar. "Safety first" finns liksom inte här...

Samtidigt som det är roligt att köpa billigt är jag lite kluven, för hur vet man vad som är barnarbete och inte? Nån som vet?

Att äta, eller inte äta, det är frågan...

Det är mycket som är farligt här i Kina. Tror jag, för jag hör så mycket. Men jag kan inte kolla upp det själv för jag är analfabet.

Maja fick äpple till mellanmål på skolan men hon vågade inte äta det. Mamma skalar ju alltid äpplena hemma, hon har nämligen hört att allt är besprutat.

Vi fick sallad och ägg av vår gulliga chaufför som hennes pappa hade odlat. Jag tvingade min man att ringa och fråga om vi var tvugna att skölja salladen och det var vi. För den var lite sandig...

Köttet har "mörare", grönsakerna är besprutade, brödet har konserveringsmedel och vattnet är fullt med klor. Vad göra?
Använda förnuftet, tro på det som verkar vettigt. Ta det säkra före det osäkra. Och lära Lilleman att inte stoppa händerna i munnen hela tiden!!

En av hemmfruarna som bott här länge och vars man jobbar med livsmedel sa att det är säkrare att handla grönsaker, frukt och kött på de stora butikerna, typ Carrefour. Det blir oftare kontroller där och om de åker fast så kostar det inte bara stora summor, det blir dålig publicitet också. Det är ju än värre, därför aktar de sig för att göra dumheter. De små lokala odlarna däremot har mer att vinna på att bespruta för det görs nästan inga kontroller på dem så det är värt att ta chansen.
En teori så god som någon, jag har inget att säga emot. Men det känns lite konstigt, hemma ska man ju handla närodlat...

Desperate housewives

Eller ja, kanske inte så desperata, men de påminner lite om kvinnorna i serien på nåt sätt.
Jag går inte på barnkalas i slirvig, glittrig klänning och högklackat. Eller säger bakom mörka solglasögon att "jag kan inte visa mig, jag hann inte ta på mig ögonen imorse" (inget smink), eller går till poolen med ringar, armband och halsband dinglandes. Jag känner mig lite...utanför.
Jag tror (hoppas?) att bakom fasaden på dessa vackra, vältränade kvinnor så finns det tjejer som oxå är osäkra, vi alla kommer ju från olika håll och har våra vänner som känner oss väl långt bort. Synd bara, att man inte bara kan vara sig själv, det hade nog varit enklast för alla. Eller så är det de är och då kan ju jag se mig om efter andra att umgås med.

Jag har varit lite deppig det senaste för det har känts lite ensamt. Det är inget hem vi bor i, vi har inte våra saker och det är lite tråkigt på dagarna. Hugo är inte så road av att åka och handla och jag är inte så road av att hänga på lekplatser. Det finns ju massor att göra och se i Shanghai så klart men det vill vi ju göra hela familjen tillsammans och dessutom ska jag hämta Maja kl.13. Jag känner mig lite låst.

En annan sak som jag inte riktigt var förberedd på var hur ojämställt (finns det ordet?) vårt förhållande skulle bli. Vi har alltid varit väldigt måna om att båda hämtar och lämnar på dagis, båda städar, båda handlar och lagar mat. Allt detta ligger på mig nu.(Eller ja, städningen får vi ju hjälp med...) Det vore ju löjligt om jag insisterade på att Gustaf skulle handla när han kommer hem vid 18, när jag har hela dagen på mig. Och detta att jag måste be om pengar! Blä, snacka om 1800-tal. Men det blir bättre när det kommer in pengar på kinakontot för det har jag kort till. Då kanske jag ska åka och shoppa lite glitter så jag smälter in bland hemmafruarna...;)

Ett arbetande folk

Alla kineser ska ha ett jobb sägs det, och jag tror det stämmer. Vart man går så ser man dem. Särskilt i parken runt husen här är det hur många som helst! De ser ut som små blå stenar (de har blå arbetskläder) där de ligger och rensar och planterar med krökta ryggar. Hela dagarna planterar de nytt, blir de aldrig färdiga? De vattnar och vattnar, med stora brandslangar som ligger kors och tvärs över gräsmattorna. I början på veckan planterade de flera stora träd och idag tog de bort dem igen. De hade börjat bli bruna i topparna, antagligen tog de sig inte... Resurser verkar inte saknas. Plantorna är antagligen dyrare än arbetskraften.

Går man in i en klädaffär är expediterna oftast fler än kunderna. I affärer med teknik står de i klungor, redo att hoppa på en. Går man ur en mataffär står någon där och spärrar vägen tills de har fått stämpla ditt kvitto. Chaufförerna står på gatan i klungor och pratar medan deras arbetsgivare gör något ärende. Aye´s (nanny/tjänstekvinna)går runt med barnvagnar eller sitter och tittar när barnen leker. Några sopar gatan, andra sorterar sopor. Men det mest annorlunda, eller ska vi säga mest onödiga jobbet jag sett hittills är nog hon som stod vid övergångstället och visslade i en visselpipa när det blev grönt. Ifall någon skulle missa det... Det finns mycket kineser och det finns jobb till alla!

Summering av första veckan

Det har varit en omtumlande vecka. Denna när Maja började skolan, 3,5 år gammal.

Som vanligt är det mamman som har det jobbigast vid inskolning, det vet jag ju av erfarenhet. Eller vet och vet, hur kan jag veta vad Maja känner? Hon har uttryckt sig i ganska hårda ordalag om vad hon skulle vilja göra med fröknarna och det har hänt en del olyckor som har med trostvätt att göra, så man kan ju ana...

Det känns i alla fall fruktansvärt fel att lämna henne hos människor hon inte känner och som hon inte kan förstå. Jag har en tung sten i magen hela morgonen, tålamodet är i botten och jag får inte ner nån frukost. (-Oj då, stackars mig!)

Det finns många som har det jobbigare, där barnen skriker och gråter, men det här tappra ihopbitandet av tänder och lilla leendet igenom tårfyllda ögon är också ganska svårt. Hon pratar inte mycket om vad de gör på skolan men det verkar ok. Fröken säger att hon är en solstråle och räcker upp handen först av alla hela tiden, trots att hon inte förstår frågan.

Första dagen som hon åt lunch berättade hon: "mamma, vet du, att när vi satt och åt så ringde det plötsligt en klocka och alla barnen bara reste sig och sprang ut, UTAN att äta upp!" Duktig flicka, hon vet hur man ska göra! <3 Fröknarna skriver i hennes "home comunication book" att hon äter massor! Det känns ju skönt.

Annars går mesta tiden åt till att försöka komma på var maten finns och till vilket pris. Vi har den franska kedjan Carrefour, en kinesisk liknande kedja och två mindre närlivsbutiker. En är billig på flingor, den andra på toapapper den tredje på kött osv. Gott bröd är svårt att få tag i men jag har fått telefonnumret till en fransk bagare som levererar hem som vi får testa.

Jag fikade med en luttrad utlandssvenska i två timmar i veckan och fick tips om allt från hur man skaffar en Aye (stavas det tydligen och betyder moster/faster) alltså typ hemhjälp, till hur man når en doktor. Hugo hade hemskt magknip en natt och då blev man ju lite orolig. Skönt med en tjej som man kan prata om det mesta med, redan!

Det har varit en skön avslutning på veckan. Vädret gick från 30+ till 25+ och det har varit skön sommar. Poolerna har invigits, idag hängde vi vid den stora poolen med sandstrand (sand importeras från Hai Nan) hela dagen. Lunch intogs i baren vid poolen, bara att skriva upp på lägenhetsnumret. Vi fick påminna oss flera gånger om att vi inte är på semester. Får man ha det så här bra?!

Igår kväll var vi på restaurang med Gustafs jobbarkompisar. Alla hade barn med sig i olika åldrar och de hade en stor lekavdelning där barnen höll till. Vi kunde alltså bara sitta och prata utan att barnen blev otåliga och ville hem. Rätt bekvämt också att bara ringa chauffören för upphämtning och båda kunde ta vad vi ville att dricka.

Imorgon dags för andra veckan med jobb och skola. Jag har avtalat att åka till en ny mataffär med en ny bekantskap. Hugo får bara fint åka med. Det blir nästa projekt, att hitta lite vettig sysselsättning för lilleman...

Matjakt

When in China...eller? Fast jag kan ju inte laga kinesisk mat, än. Kanske får vi en tjej/kvinna som kan hjälpa oss med det senare men nu är nu. Så jag åker med vår chaufför till Carrefour och överväger om jag ska köpa cornflakes (litet paket) för 50:-, 0,5 l creme fraiche för 65:- och en liten laxbit för 98:-... Vi som hade tänkt lägga undan pengar, hm. Kanske får vi åka till IKEA varje dag för korven kostade bara 3 RMB ;)
Att äta ute överlag är väldigt billigt så jag tror vi får lägga om vanorna lite och göra det oftare.

Lillstrumpan har nu gått två dagar på sin nya skola. Den är väldigt stor och hon ser så liten ut i sin lilla uniform, (eller är det en städrock?) Igår, första dagen, tog hon den assisterande läraren i handen, gav mig en puss och gick leende in. (Efter att ha lekt en halvtimme på gården då jag och Hugo var med.) Idag lekte hon en stund och sen kom hon och drog mig lite i kjolen och viskade, "Jag vill inte vara ensam där inne idag". Men efter lite övertalande så tog nyfikenheten över och hon gick in som ingenting. När jag sa: "Jag hämtar dig efter lunch!" sa hon bara "Jag vet!" och så var det inte mer med det. Hon har faktiskt inte varit särskillt sur på mig på eftermiddagarna heller, vilket jag väntat mig. Det kanske kommer. Eller så blir det bra detta... Idag sjöng hon "itsy bitsy spider" men hon kom bara ihåg "spider". Inte illa- ett nytt ord som inte vi har lärt henne!

Vi måste prata lite om värmen oxå. Jag och värme funkar inte så bra ihop. Men det visste jag innan, det är därför (inte bara!) som vi åker hem i sommar. Varje gång jag kommer ut från lägenheten eller nån affär slår den emot mig som en vägg eller mer som en värmefläkt. Det känns så märkligt att gå från kallt till varmt istället för tvärtom. Ni vet ju hur känslan är. Äckligt, tycker jag, men som svensk får man ju inte klaga... Finns inte en chans att jag bränner mig för jag kan inte vara i solen så på så sätt är det ju bra.
Kineserna har parasol förresten, fult att vara brun! Då kan ju nån tro att man är arbetare. Egentligen rätt smart av dem, på många sätt. Rynkor och cancer kan man ju vara utan.

Hemlängtan redan...?

Tv utbudet är inte det roligaste här så det blir lätt att man blir sittande i soffan med varsin dator i knäet. Inte kan man se alla program på Play heller, "Mästarnas Mästare" är ikväll... :(

Idag har vi tagit en tur in till stan! Det tog bara 25min, då flöt det på fantastiskt bra, ingen vidare trafik på helgerna verkar det. Lite roligt var att man trodde, när man kom in där höghusen började ploppa upp, att vi hade kommit fram, men då tog det ytterligare kanske en kvart innan vi var i centrum. Det är så himla stort! Man åker på "elevated highways", som ofta har 3våningskorsningar, i höjd med trätopparna och ser stan ovanifrån.

Först blev det en tur till H&M för att jag och barnen verkligen hade behov av lätta, luftiga kläder. Varför åkte vi då dit undrar ni säkert? Det finns ju massor av ställen som är mer exotiska i Shanghai! Tja, det är enkelt. Man vet vad man får. Man kan byta om det inte skulle passa. Vi har tid på oss att hitta roliga annorlunda butiker men nu hade vi verkligen behov av att hitta något snabbt. Trygghet får vi inte glömma heller! Jag känner ett stort behov av att känna igen mig i denna annorlunda värld just nu...

Vi fick hjälp att hitta till H&M av Gustafs chefs fru. Vi var hemma hos dem på middag igår kväll och de var så himla trevliga. De har bara bott här sedan januari men har bott massor av år i USA och nu senast i Japan i två år så de har ju vanan inne. Himla trevliga människor oxå, skönt att kunna prata med någon på nära håll som vet hur det är här. Tur att hon var med och handlade för när vi kom till kassan ville de inte ta vårt eurocard och det kinesiska har det ju inte kommit in pengar på än så hon lånade oss pengarna. (Lite pinsamt men hon försäkrade att det gjorde hon så gärna. Trevlig som sagt ;)

Sen bar det av till IKEA! Samma orsaker som ovan. Det har varit lite mer komplicerat än det behöver vara att leva utan frukostskålar (risskålarna är så attans små), tekoppar och grytlappar för att nämna några grejer vi köpte. Men det allra viktigaste var förstås Kalles kaviar, det förstår ju ni som känner mig väl ;)

Imorgon börjar allvaret med skola och jobb! Det ska bli spännande...

Jag tänker att om man skriver lite varje dag så måste det inte bli så långt varje gång... Vi får se hur jag lyckas.

Idag stod öppna bankkonto och köpa SIMkort på agendan på förmiddagen och handla mat och besöka Majas skola på eftermiddagen. Lektion ett om Kina, som vi borde lärt oss första dagen, är att allt tar mkt längre tid än man tror! Att öppna ett bankkonto tog säkert en timme, iaf kändes detr så för mig och barnen som väntade ute i "hettan" (c:a 30gr). Först satt vi i bilen men barnen blev förstås uttråkade efter att jag berättat Guldlock och Bockarna Bruse (de sagor jag kan dra utan att behöva tänka) så vi fick gå ut och balansera lite på trotoarkanten. Alla kineser blir väldigt förtjusta i våra söta barn ;) och ska vinka och prata med dem. När de svarar "Nihau" tillbaka blir det mkt förtjust fnitter, det är mest kvinnor som ojjar sig.

Jag behöver inte dra mer av den förmiddagen mer än att det var rätt trist för barnen och vi fick väldigt bråttom till skolan sen. Men skolbesöket var höjdpunkten på dagen! Vi visades runt i klassrummet och på gården och blev presenterade för en liten flicka i samma ålder som Maja som oxå är svensk. Majsan hade fått en krok och en låda som det stod Maja på och när vi gick därifrån (hon hade varit mkt tyst och lite butter där) sa hon: Jag ville inte gå hem redan! Det känns bra i ett oroligt mammahjärta!

Idag har vi sett mer barn på vår gård och på lekplatsen. Maja ställer sig precis brevid barnen och lyssnar, hon tänker nog inte på att hon är mitt i. Det märks att hon bara suger i sig och lär.

I kväll var vi på clubhuset för att äta igen (det blev lite stressigt i mataffären) och då kom några svenskar och bjöd in oss till deras bord. Det visade sig att den svenska tjejen i Majas klass var barn till ett av paren. Det andra paret hade en liten tjej 08, som Hugo, fast ett halvår äldre och de bondade riktigt bra! Barnen sprang in och ut (vi satt på terassen) och lekte, jag har inte släppt Hugo så lös innan ;)

Nu ska vi se om det går att sova i natt... Hugo var vaken mellan 1 och 3 ung. igår. Jetlaggen verkar svårast för honom.

Äntligen på plats

Då var första steget taget. Det över sibirien alltså. (Tänk om man störtar?)

Flygresan gick faktiskt över förväntan. Det är mest barnen jag tänker på då, även om min man gärna blir lite flygsjuk oxå ;) Först till Amsterdam, kort rolig flygning, man hinner inte bli uttråkad. Sen innelekplats på Shiphol, oxå helt ok.

Den långa flygningen var bra på så sätt att den var sent, så de var trötta. Efter att ha packat upp den lilla väskan (designed for KLM by Viktor & Rolf) med cerat, tandborste, strumpor, ögon"bindel" mm. så kollade vi lite i Hello Kitty tidningen som de fått och sen var det dags att sova. Eftersom det snälla företaget som skickar hit oss bjuder på business class så var det bara att sätta in öronpropparna, dra ner ögonbindeln och fälla stolen, så sov båda små som grisar. Mamma gjorde det samma utan middag. Pappa käkade asiatiskt och såg på värdelös framtidsfilm. (Hans egen recension) Det måste nämnas att vi åkte längst fram i ett tvåvåningsplan, det tyckte mamman var fräckt! Har aldrig satt min fot i ett så stort plan förut! ;)

Väl framme i SH mötte vi vår chaufför för de nästa två åren, Sunny. (Jag har väl skrivit om det förut? Att vi måste ha chaufför för att försäkringarna ska gälla eftersom trafiken är så galen.) Alltså fick vi en kvinna, vilket är ganska ovanligt, men det tycker vi är trevligt! (Hon känner tydligen till all bra shopping!) Hon och jag kämpade på för att knö in alla våra 9 väskor medan Gustaf försökte få fast våra barnstolar. Det visade sig att vår 7 sitsiga Buick klarade det precis, vi hade inte fått in en knappnål till!

Efter 1,5 timmar i bil nådde vi Shanghai Racquet club där vi bor tillfälligt. Vi hittade detta stället när vi letade hus i mars. Clubhuset har allt man kan önska och det är grönt och skönt runt omkring. Vi har redan ätit två middagar och en frukost i restaurangen och badat i innomhuspoolen. Utomhuspoolen är inte öppen än, det har ju bara varit runt 20 gr de här dagarna. Det ska tydligen bli runt 30 i helgen, då öppnar de nog.

Lägenheten vi lånar är stor. Barnen springer av sig i den långa korridoren på ca 20 m. Det är två sovrum på vardera sidan om korridoren så tyvärr blir lillstrumpan ensam på ena sidan. Inte för att det gör henne något, det blir jag som får springa...

Idag har vi alltså varit ute på "house search" igen. Var lite nervös över hur det skulle gå att ha med de två små men det gick över förväntan. De tyckte väl inte det var så himla kul men det gick att distrahera dem ganska bra. Men det blev mkt bärande. Vi såg fyra hus och fyra lägenheter, phu. Saken är bara den att vi har snöat in på clubhuset där vi nu bor, och dess faciliteter, och det är inget vi sett som mäter sig med det. Ett av husen vi såg idag var i samma område som det vi bestämde oss för förra gången, det tillhör oxå samma clubhus. Det ville jag gärna ha för det har en jättefin, stor gräsmatta. MEN det visade sig att det skulle inte vara ledigt förren i juli och vi får bara bo så här som vi gör nu i 30 dagar (det är tydligen väldigt dyrt...) Onödigt att de visade det tycker jag... De andra husen var väl ok men inget "wow!"

Då ville vår guide visa oss lägenheter i samma område som vi bor i nu. Vi har hela tiden sagt att vi vill ha ett hus, så jag blev lite itrriterad men vi måste verkligen hitta något nu så vad gör man inte.
Efter att ha sett visningslägenheten med nya möbler, nya golv, nya heltäckningsmattor i sovrummen, nya tvapparater så kunde jag tänka mig att se på lägenheterna som var för uthyrning... SÅ, vi valde en tvåvånings lägenhet, med ett stort gästrum! Det är på första våningen med terrasser åt båda håll och utgång direkt till den stora gemensamma gräsmattan där det finns två ok lekplatser och utomhuspool 30 m från dörren! (Även med jacuzzi;) Det knasiga är att vår permanenta lägenhet ligger i samma uppgång som den vi bor i nu... Men ibland måste man pussa många grodor ;)
Det tar en månad för dem att fixa iordning allt så det ser ut som i visningslägenheten. Så nu känns det helt ok.

Imorgon ska vi ge oss ut och skaffa bankkonto, SIMkort och handla mat. Det blir lite tråkigt i längden att äta på clubhuset...

Nu närmar det sig...

Ursäkta att jag har varit så tyst, så länge!! De é mycke nu... Eller har varit. För nu känns det ganska ok igen. Det är bara all packning som ska ner i väskorna... Hela mamma och pappas nedervåning är belamrad med våra grejer. 2 väskor x 4 personer + 2 bilbarnstolar + 1 vagn ska vi ha med oss... Jag förstår inte hur vi ska ta oss till Landvetter!

Men jag ska försöka sammanfatta den senaste tiden lite för er innan vi fortsätter i nutid.

Man tycker inte man har så mycket grejer men... Kvällen innan lasset skulle skeppas iväg höll vi på till ett på natten. Vi plockade fram grejer till vardagsrummet som vi skulle ha med oss och plockade upp grejer på vinden som vi skulle spara. Vi plockade och plockade. Sprang upp och ner för trapporna. Barnen sov hos mamma och pappa som tur var. Tillslut fick vi ge upp. "Det är nog bara lite kvar."

De kom åtta på morgonen och jag var ett vrak, men ett effektivt sådant. (Jag har verkligen varit radiostyrd dessa dagar.) Grabbarna packade och jag lade hela tiden till nya grejer. Hade vi varit mer förberedda hade vi kunnat skicka mer, för vår kvot på 550kg nådde vi inte alls, jag tror det "bara" blev c:a 300kg. När packarkillarna gick vid två var det tomt (i alla fall i vardagsrummet) och jag helt slut så jag lade mig på golvet i uterummet och somnade. I en halvtimme, sen var det dags att hämta barnen. Det blev inte så mycket mer gjort den eftermiddagen.

MEN när barnen lämnats över till mormor och morfar var det dags igen, denna kväll att få undan ALLT personligt. Det vi inte skulle ha i väskorna skulle upp på vinden eftersom det var dags för flyttstädning dagen efter. Vi slet som djur men det finns alltid, alltid mer grejer! Herregud va´ mycket skit man har! Mycket bra med förstås... Men SÅ mycket vi (jag) har slängt! (Jag har ju varit ledig ifrån jobbet i några veckor för att se till att det INTE skulle bli stressigt i sista sekunden...) En hel släpkärra gick till tippen dagen efter städningen och massor av säckar har gått till stadsmissionen. Vi blev inte färdiga denna kväll heller.

När städpatrullen knackade på dörren nästa dag var vi inte där. Men två minuter över åtta sladdade vi in med andan i halsen. Vilka effektiva hygientekniker det finns!! All heder till människor som är villiga att ta i andras skit! De fick börja med sovrummen som var klara medan jag stressade runt och plockade det sista från de andra rummen. Jag kände mig verkligen jagad! I fyra timmar höll jag på innan jag var klar, och då tyckte vi att vi var nästan klara kvällen innan... Två timmar till tog det för städarna och då var det verkligen skinande rent! Så himla skönt. Nästan så man inte vill flytta. Nästan :)

På kvällen frågade jag mamma om jag fått hudcancer eftersom jag fått ett så fult utslag i armvecket, men tydligen får hon precis samma vid stress... Jag trodde att jag ärligt kunde säga att jag aldrig varit så stressad  som nu förut, men då kom Ulle på att jag inte mådde så bra den sista tiden i Borås, innan barnen, och det har hon ju rätt i...

Så till nutid. Dagens (eller veckans) fråga är: "Hur känns det nu då?" Helt ärligt så vet jag inte. Jag är för trött för att känna efter. Och bättre på att skriva om saker som händer, än om det som jag känner. Men som jag skrev till Linda på FB, det känns som att "nu vänder vi blad" (han är bra på att skapa citat den där knugen). Det ska bli skönt att komma över dit och äntligen sätta igång och försöka skapa det nya livet. Självklart kommer jag sakna alla nära, älskade människor men vi kör en prövotid nu, fram till sommaren. Sen kommer jag hem nån gång i juli med barnen för sommar i mitt älskade Fjällis, och Ljungby förstås. Det är egentligen efter det, när vi kommer hem (alltså tillbaka till SH) som det börjar på riktigt.

Men det tänker vi på senare.