Läste just kommentaren, från min lärare i skrivarkursen jag gått på distans, på mitt sista inlägg i kursen. Jag fick godkänt och det kändes skönt, nu kan jag lägga det bakom mig. Eller, det är väl meningen att jag ska använda det jag lärt mig här... Problemet med det är att det hade blivit ännu färre inlägg då, för då skulle jag tänka igenom allt jag skriver innan jag skriver det. Dessutom skulle jag lägga upp innehållet mer dramaturgiskt, skriva mellanrubriker och ingresser... Det har jag inte tid med. Nu vet jag hur det borde vara. Nån gång kanske jag får lite tid över, då ska jag slå er med häpnad! ;)

Go natt!

Dagboksanteckning

Tre hela dagar fick vi se solen, sen var det slut med det. Vi som tänkt att vi skulle få längre vår och höst här fick tji, i alla fall iår. Men, vädret är inte allt. (Även om det påverkar mig förvånansvärt mycket...)

Mamma och pappa kom igår! Såå härligt att se dem. Teknikens under nuförtiden gör att man inte saknar varandra lika mycket som förr. (Som när jag bodde i Dijon 1993-94 och skrev riktiga brev och ringde en gång i veckan för det var så dyrt!) Men när jag såg dem sitta på vår altan när jag kom gående över gräset från tennisträningen då pirrade det till i magen och jag blev alldeles tårögd när jag fick mina långa goa kramar! Jag hade förstås saknat dem hur mycket som helst. Nu när jag skriver det här kommer jag ihåg kramarna och tårarna jag fick av mina systrar innan jag åkte hit tillbaka i augusti. Jag känner att det är en fysisk längtan som är svår att förklara. Snart kommer de med!!

Så vad gjorde vi då när mor och far nu kommit hit? Packade upp lite, jag tog en dusch och sen gick vi ut på närmaste hak och käkade lunch i solen, premiär! Sen var det dags att hämta barnen. Det var ju passande att det var onsdag och tidig hämtning. Vi stod och tittade en lång stund på Hugo när han lekte sen kunde inte morfar hålla sig längre utan ropade på honom. Ni skulle sett med vilken fart han sprang in i morfars famn! Sen fick mormor en lika lång och go kram. Maja blev förstås lika glad och hon gick gladeligen hela vägen hem för att hon fick hålla mormor i handen.

På eftermiddagen var vi ute och spelade tennis och fotboll på gräset utanför och lekte lite på lekplatsen. Klockan fyra har Maja simskola på onsdagar så vi hängde på, hela klanen. Det är inte utan stolthet denna mamman går till poolen med sina små nuförtiden när båda kan simma, 3 och 4,5 år gamla! Hugo håller sig förstås till något slags hundsim under ytan men tar sig framåt utan puffar och kommer upp och andas då och då :) Maja kan simma bröstsim och tränar krål i simskolan, men det är lite jobbigt så ibland blir hon sur... De måste brås på pappa när det gäller detta, mamma lärde sig simma först i trean, efter att ha gått i extrasimning...

När vi kom hem hade Xiao Zhou gjort iordning middagen så det var bara att sätta sig till bords. Hon hade gjort dumplings och tre andra rätter, plus ris, så vi blev ganska mätta...

De stackars jetlaggade föräldrarna stod ut till 20.30, den var det i säng med dem :)

Idag har vi (mamma, pappa och jag) varit på helkroppsmassage och blivit hårt (väldigt hårt!) knådade i en timme. Sen hämtade Maja upp oss i sin bil och vi åkte till Hong mei Lu och åt lunch på en jättetrevlig fransk restaurang, både förrätt och huvudrätt (vol au vent och filé mignon) för 78(!) RMB, och då ingick dricka! Sen blev det en tur på Pearl market. Jag köpte inget, mamma hittade ett par skor och Maja lite smått och gott.

Nu är vi ganska nyss hemkomna från dagens sista aktivitet, Melodifestivalen. Några trevliga typer laddar ner den och bokar lokal och vi kommer och blir underhållna, fantastiskt! Detta har skett alla (tror jag) delfinaler och vi har varit med två gånger innan. Supertrevligt att äta lite gott och prata med vänner medan man hör på (varierande) bra musik en vanlig torsdagskväll. (Men imorgon blir det hemlagat, trots att det är fredag och vi brukar äta på klubben då;)



Nu dags att gå och sussa, föräldrarna är uppe än, kors i taket! Imorgon blir det nya äventyr som innehåller köp av tågbiljett och matinhandling på Blä-Carrefour. (Det luktar apa från alla öppna frysar och kött som ligger helt öppet så alla kan gå och pilla i det. Plus en och annan död fisk som ligger och flyter i akvarierna...)

Go' natt!

En olycka händer så lätt...

Så var det dags att fira födelsedag down town igår, en av tjejerna här fyllde lika mycket som jag kommer göra senare i år...:)

Jag var lite seg eftersom vi varit ute med Maja och Benny Kéden kvällen innan och ätit Hot Pot och drinkat lite, dessutom var det Moët i bilen in!

Men har man bestämt att man ska ut så ska man! Efter tusen klädbyten, lite fix och trix och puss på barnen bar det iväg redan klockan fem för att slippa den värsta rusningstrafiken. Vi var fyra tjejer i bilen jag åkte med och fyra i en annan och sen var det en tjej som mötte upp som bor närmre stan, så nio tjejer skulle ut och göra stan!

Vi hade beställt bord till kvart över sex redan och vi kom precis i tid. Restaurangen heter Kagen och är en japansk teppanjaki-(stavning någon?) restaurang. De lagar alltså till maten på en stekyta i bordet. Vi beställde något som de kallar buffé, man betalar ett fast pris, 258 RMB(=kr) och så tar man in allt man vill ha! Det är fantastisk fräsch mat och massa goda såser till, dricka ingår oxå, om man gillar öl...

Vi hade ätit förrätt, och lite till: sushi, räkor, pilgrimsmusslor, lax och torsk när min telefon ringde.

Det var Gustaf. Han lät ganska skärrad och bad mig komma hem genast. Maja har fått en glasruta över sig på klubben, det är blod överallt, hon har ett jack i huvudet, kom hem och ta hand om Hugo medan jag åker in med henne!

Jag blir ofta väldigt lugn i sådana situationer så jag försökte väl så gott det gick att inpränta det samma i Gustaf men det ilade till ganska rejält i magen. Det är så svårt när man inte är på plats och kan överblicka situationen. Som tur var, var en av tjejernas chaufför kvar så jag fick ta honom hem och jag var hemma på förtio minuter (det är snabbt!).

Det visade sig att barnen hade sprungit runt och lekt i klubbhuset, precis som vanligt, medan föräldrarna satt i restaurangen, som vi gör nästan varje fredag. Precis brevid lekavdelningen är tre squashplaner (rum) där hela bakre kortsidan är av glas (som det väl brukar vara?). För att stötta hela glasväggen står fyra c:a fyrtio cm breda glaspartier ut vinkelrätt ifrån den. En sådan har Maja lyckats slå sönder när hon suttit på ett fotbollsmål som välte över henne och sen flög in i glaset. (Det är vad vi tror hände.)

Hon kom tydligen springande stortjutande, med blod över hela armen och blödande från huvudet, till Gustaf i restaurangen. Folk samlades och inte mindre än fyra sjuksköterskor från alla världens hörn dök upp på nolltid. En danska tog kommandot och det tvättades sår och plockades glas och klipptes av hår. Det senare för att kunna tejpa i huvudet. Det behövdes alltså inte åka in till akuten med henne vilket förstås var väldigt skönt!

När jag kom innanför dörren kom de oxå precis hem, Gustaf , Maja och Hugo, och hon var allt ganska spak den lilla. Jag fick tvätta håret så gott det gick utan att komma åt såret och sen fick hon ett extra toapapper på under mössan som hon skulle sova med för att hålla allt på plats.

Den stackars pappan var ganska tystlåten under resten av kvällen och vi tänkte på vad som hade kunnat hända om hon fått en bit i ögat eller halsen...

Idag har hon varit precis som vanligt vår lilla Maja, vi har fått be henne att ta det lite lugnt ibland så hon inte slår upp såret igen.

Management från klubben har både ringt och skickat mejl. De har meddelat att på måndag kommer en skyddsfilm sättas på allt glas i alla tre squashhallarna...

Slutet gott, allting gott och nu längtar vi som galningar till att mormor och morfar kommer på onsdag!! Jag tror de har vårvädret med sig, idag spelade vi tennis ute i de första varma solstrålarna!
Kram på er.

(Brudarna som var kvar på restaurangen hade rullat ut några timmar senare, proppmätta. Sen blev det besök på en bar och två nattklubbar... Men vad är väl en bal på slottet...;)

Ny look

Lite för sent på kvällen och lite för trög dator som bara låser sig... Jag ville ju bara göra det bättre men det blev bara halvbra. Jag får sätta mig in i Bloggers olika verktyg en annan dag.

Dags att krypa till kojs efter första dagen på länge som jag (nästan) bara tagit det lugnt. Det har varit mycket skrivande på min skolblogg på sistone, det är därför jag har varit osynlig. Igår var sista inlämningsuppgiften, analys av en mediewebb, och det var inte alls min grej så jag hoppas jag blir godkänd. Jag satt och räknade tecken för att komma upp i det man skulle...

Kinesiska på förmiddagen och sedan lunch och manikyr. Efter det den vanliga tisdagsläsningen med Majas klass, sen var den (barnfria) dagen slut. Sen har vi lekt, lagat mat och Maja slog upp hela ryggen när hon halkade i badkaret...

Detta blir mitt hittils kortaste inlägg :) Nångång ska ju det komma! Godnatt på er.

Sverige, Sverige fosterland!

Jag är mer svensk än jag visste. I hjärta, hjärna och sinne. Det har jag förstått nu, på avstånd. Jag tyckte väl jag var en världsmedborgare när jag var hemma men väl ute i världen blir det ibland plågsamt tydligt var jag har mitt hjärta. Samtidigt är det som med de flesta kärlekar, vissa saker skäms man lite för. Är vi inte lite självgoda i Sverige ibland? Ser allt ifrån vår (goda) sida. Vet bäst. Lite naiva. Var sak på sin plats. Säkerheten först. Nyfödda kronprinsessor som är viktigare än allt annat.

Känslan jag hade när jag var i Sverige var att det vi gör spelar roll. Här är det ingen som vet var Sverige ligger, ingen vet vad sopsortering är och koleldningen verkar aldrig mattas av. Jag blir lite uppgiven ibland. Samtidigt är jag självklart stolt över allt vi har åstadkommit och jag vet att det är viktigt att någon börjar i någon ände. Jag tänker både på miljö, ekonomi och samhällsklimat.

Jag ser så många människor som inte har mat för dagen och kanske inte ens tak över huvudet. Jag sitter i min stora XC90 och ser dem genom tonade rutor. Ibland drar jag ner rutan och tar kort på någon som har ett så stort lass att man undrar hur det är möjligt. Ibland blir de arga och gapar nåt obegripligt åt mig och jag skäms för mitt beteende och för min levnadstandard så långt bortom deras. Varför hade just jag turen att födas i Sverige?

Jag föder min inre svensk med det jag kan komma över. Just nu är det mycket falukorv (tack Malin E.!), svensk tv och radio och panodil. Jag känner mig lite fånig för att det är så viktigt. Men trygghet är väl ett väldigt mänskligt behov, i alla fall om man har mat och tak över huvudet.

Kinesiska nyåret

Den största helgen på hela året närmar sig! Det bunkras upp i alla affärer, det myllrar av människor som ska göra inköp, det glimmar av guld och rött och man ser drakar och fiskar överallt. Man kan känna förväntan i luften!

Om man inte är på plats är det svårt att förstå hur stort Kinesiska nyåret är här i Kina. Det är den längsta sammanhängande ledigheten de har (1 eller 2 veckor) och många ser fram emot att få träffa sina nära och kära. Flera människor i vår närhet åker massor av mil för att få träffa sina små barn som de inte har sett på ett år! Jag har hört flera hjärtskärande historier där människor är tvugna att lämna barnen till mor och farföräldrar och flytta in till de stora städerna många mil bort för att försörja familjen. Det finns inte pengar till förskola och hyrorna är för dyra för att flytta med hela familjen. Dessutom kanske familjen har en gård att ta hand om. Biljetterna tar slut tidigt så det gäller att vara ute i god tid! 130 millioner människor ska resa på bara några dagar...

Det sägs att traditionen är 5000 år gammal. Man går efter månkalendern och i år infaller nyårsafton den 22:a jan och alltså nyårsdagen den 23:e. Båda är lika viktiga. På kvällen den 22:a samlar man familjen och äter traditionell mat, här i Shanghai gärna jiaozi, dumplings. Man ska oxå bjuda på fisk som betyder rikedom, men man får inte äta upp hela fisken, lite måste lämnas kvar, annars försvinner rikedomarna. När klockan slår tolv ska man vara först i kvarteret med det största fyrverkeriet eller först utanför sin butik. Då skrämmer man bort de onda andarna och blidkar de goda gudarna så man får framgång under året som kommer.

Det finns tolv djur i zodiaken och det nya året som börjar om några dagar kommer att vara drakens år. Det är det mest gynnsamma året och många par har väntat till just i år med att skaffa barn eftersom man bara får ha ett, i de flesta provinser. Enligt den här tvkanalen förväntas det födas 180 000 barn bara i Shanghai nästa år! http://english.ntdtv.com/ntdtv_en/news_china/2012-01-02/shanghai-baby-boom-expected-in-year-of-the-dragon.html
Igår var jag i Majas klass för att läsa med dem som jag gör varje tisdag. Då fick jag höra en av legenderna om hur ordningen av djuren i zodiaken kom till. Här är en annan som jag hittade på nätet:
http://www.topmarks.co.uk/ChineseNewYear/ZodiacStory.aspx
Själv är jag tydligen en råtta: "Ambitious, clever and devoted to their family. Hard-working and imaginative. Not always sure of themselves and do not always plan for the future. Will always stand by their friends." Kan nog stämma rätt bra...Kolla vad du är på samma länk!;)

Fyrverkerier är STORT här... Det smäller då och då året runt, vid alla tider på dygnet, men på nyåret, då smäller det HELA tiden! Sägs det, jag har ju inte upplevt det än ;) En irländska som jag spelar tennis med, som har bott här i sex år, sa "Whatever you do, try to leave the country!" Det ska vi inte, men vi åker till Hongkong och det sägs att efter ett så långt inflytande av england så är det liite mer "civiliserat" med just fyrverkerierna där ;) Vi får väl se! (Det finns lite att göra, kolla det här!)http://www.discoverhongkong.com/chinesenewyear/en/overview.html

Vi hörs efter CNY!


Klart vi måste ha en fisk! (Vågar inte annat! ;))



Så här fint har Maja och Alma pyntat hos oss! Maja
gjorde draken i skolan och lyktorna lärde Alma henne att göra.

Parents night out!

Long time no see, igen.

Här har vi, precis som ni, haft jul och nyår som kommit och gått. Vi hade, som tur var!, besök i hela tre veckor och det hjälpte mig nog att inte bli galen av hemlängtan och frustration på lediga barn. Mina stackars vänner hemma i Sverige fick ett, kanske inte så genomtänkt, e-mail där jag vräkte ur mig alla känslor och sen kändes det bättre. Så skönt att ha er!

Flera som jag pratat med här borta upplever samma sak: att det antingen är fantatiskt bra, eller ner i botten. Det finns inget där emellan, och det går i vågor. De som kommer hit och hälsar på ser nog bara hur fantastiskt bra vi har det. Och det har vi ju verkligen! Rent materialistiskt kommer vi ju aldrig ha den här standarden igen. Men att leva i ett land där man inte förstår språk, kroppsspråk, sociala koder, kultur, känner till öppettider, vilka mediciner man bör köpa och var, med mera med mera i all oändlighet, det tär på en.

Men, med det sagt så kan jag komma till det jag skulle skriva om, nämligen en överraskningsutflykt min älskade man tog med mig på! Man kan väl säga att jag inte var helt nöjd med att han inte hunnit köpa några julklappar och sen impulsköpte en grej till mig som inte var så genomtänkt... Han fick reda på vad jag tyckte och höll väl med på ett hörn. Så dagen innan nyår var han ledig, barnen togs om hand av gästerna (Gustafs faster Anneli och kusinerna Vincent och Vallentin) och vi åkte iväg på en hemlig dag/kväll/natt!

 

 

Sin vana trogen hausade Gustaf det hela till taket, och försökte få mig att gisssa vad vi skulle göra hela vägen in mot stan. Att vi skulle bo på hotell var ju inte så svårt att gissa eftersom vi skulle vara borta på natten. Vi åkte över till Pudongsidan och fram till Jin Mao Tower. Vi har varit där förut, på sight seeing, men nu skulle vi bo över. Man åker upp till 57 våningen först, och där är lobbyn. Där kan man stå och titta upp i mitten av huset, massor av våningar upp. Titta på bilden här till höger så ser ni hur det ser ut om man tittar ner!

Vi fick ett rum på 77:de våningen med fantastisk utsikt, bl.a. över bygget av den nya skyskrapan som ska bli den högsta i SH snart. (Se bild nedan till vä. Om ni har tur ser ni fotografen där i mitten oxå! ;)

Det är helt fantastiskt hur snabbt de bygger och hur de flyttar kranarna på utsidan högre och högre upp.

När vi skulle checka in bad de oss om våra pass och vi stod bara där som dumma fån. Pass! Vi bor ju i denna stan, det är bara för en natt! Som tur var hade Gustaf en utskriven kopia av sitt och Hugos pass i innefickan (!) och det fick duga. Det var Gustaf och Hugo som fick checka in den natten... Tillsist kom vi in på vårt rum i alla fall.

 

        

Utsikt från rummet. G tyckte det var lite onödigt att jag lutade mig mot rutan och höll sig hårt när han skulle ner i karet :)



Efter att ha beundrat utsikten ett tag och tagit lite kort (såklart) så sa Gustaf: Japp, nu är möjligheterna oändliga! Vi är barnfria, vi har tillgång till ett fint bad, gym och 3 restauranger, vad vill du göra?

Som den just då lite labila hemmafru jag var, med enda uppgift i livet att hela tiden styra upp familjen med middagsmat, snackbox till skolan, idéer till utflykter på helgerna, idéer till resor att göra på loven så hade jag faktiskt sett fram emot att någon annan, i detta fallet min man, hade bokat upp kvällen och tagit hand om allt så att jag bara fick följa med. Scener som att vi gick på ABBA t.ex. (nåt stort coverband från Sverige spelade här då) hade spelats upp i mitt huvud. Därför gick luften ur mig och jag såg troligen ut som om jag hade sålt smöret och tappat pengarna och Gustaf frågade: Blev du besviken nu?! Och tvärtemot min vanliga vara-alla-till-lags-personlighet så sa jag: JA!

Ingen bra början på vad som sen blev en jättetevlig kväll. Till saken hör att klockan var runt tre och ingen av oss hade ätit lunch...

Vi tog oss ut i alla fall, tonläget var lite frostigt till en början, men när vi hade fått i oss en burgare eller två på McD så började kvällen arta sig. Först gick vi två timmar och shoppade (ensamma utan barn, härligt!) Sen gick vi tillbaka genom den nu upplysta kvällen och tog ett bad på hotellet. Middagen avnjöts i den Italienska restaurangen och efter det åkte vi upp i skybaren och tog en drink. Men det slutade inte där! Vi tog en taxi till "Bar Rouge" och hängde i baren och dansade natten lång. (Eller ja, vi var väl hemma på hotellet vid två kanske...)

   

Som bomull för själen för ett par uttjatade öron.

Carpaccio -mmmm...

 

 

Vi trivdes på skybaren!





Det blev en sväng på klubb oxå! Bartendern i bakgrunden showade
som bara den :) Vi fick en svängom på dansgolvet med precis som i gamla tider ;)



Dagen efter var det frukostbuffé (men det är eroupéerna bättre på!)

Med facit i hand var det en jättetrevlig kväll som vi kommer minnas länge! Tack Annelie, Vincent och Valentin för att vi fick möjligheten!