Kortpanik!

Jag vet inte om jag har poängterat tillräckligt hur viktigt det är att man har riktiga pengar i plånboken här? Hemma i Sverige använder jag nästan bara kortet och tycker det är hur smidigt som helst. Här handlar jag väldigt ofta i små hål i väggen där man bara fnyser åt plastkort. Tar de kort överhuvudtaget, så ska man inte ta för givet att det är Mastercard eller VISA, utan något kinesiskt.

Igår var det dags att ta ut en laddning inför lite shopping som vi skulle göra på dagen. Man vill ju inte springa till automaten hela tiden heller så därför blir det en del pengar åt gången. Upptagen som jag var med att räkna pengarna som kommit ut, glömde jag att jag måste trycka på en knapp för att få ut kortet.

Glada i hågen gav vi oss ut på stan och gjorde stadsplaneringsmuséet (himla intressant i denna stad!), barnmarknaden och Nanjing road. Det tog hela dagen så Sunny fick hämta båda barnen och vi tog metron hem till fem. Vid sex hämtade Sunny oss för att ta oss in till stan igen, denna gång för att ha vuxenmiddag (barnen är nu helt ok med att Xiao Zhou passar dem!) på 45:e våningen. Restaurangen på Radisson snurrar dessutom ett varv på två timmar så man kan se hela stan åt alla håll. (Om det inte ösregnar och är molnigt förstås...) Efter god mat och trevligt sällskap skulle vi betala och det var då jag insåg... kortet är borta!

Snacka om att lägga sordin på stämningen. Vi har ALLA inkomster på det kontot som kortet är kopplat till. Att gå till banken tar flera timmar här, då man ska fylla i ansökningshandlingar, få stämplar och vänta, vänta. Därför har det inte blivit av att vi fixat med sparkonto. Jobbigt! Tänk om jag slarvat bort alla våra pengar! Panik! Gustaf ringde och pratade med receptionen för att kolla om någon hade lämnat in något kort under dagen, men icke. Under resan hem var stämningen något tryckt. Jag tror att jag hade fått höra ett och annat om inte mamma och pappa varit med...

Efter en lite orolig natt skulle jag så ringa banken i morse. "Nihao, do you speak english?" Klick i örat. Nytt försök: "Nihao, do you speak english?" "...No, please wait a moment." Efter mycket gapande i bakgrunden kom tillslut en trevlig kvinna i andra änden av luren. Efter mycket om och men förstod jag att jag måste ha numret på bankomaten som jag glömt kortet i och eftersom det var inne i klubbhuset här hemma som det hade hänt så var det inga större problem. Trodde jag. Jag la på luren och ringde upp receptionen istället. "Har du problem med banken så kom hit så hjälper vi dig att översätta." "Nej, inga problem, jag behöver bara numret på maskinen!" Jag drog hela historien igen tills de förstod vad jag menade och hon lovade att ringa upp med numret. Hon ringde aldrig. Efter att ha väntat i tio minuter ringde jag upp igen och det var upptaget. Då tog jag med passen och gick bort till receptionen.

Väl där fick jag prata med en man som förklarade för mig att banken redan hade varit där tidigt i morse för att ta ut eventuella kort som hade eventuellt glömts kvar eftersom vi hade anmält detta redan i går kväll. "Underbart! Då har ni alltså kortet till mig här?" "Nej, så går det inte till. Ni får vänta till måndag och åka till andra sidan stan till bankens huvudkontor och hämta det, OM det finns där." "Vet du inte om de hittade något kort?" "Nej, det är konfidentiellt. OM jag visste så hade jag inte kunnat säga något om det." Frustration! Receptionsmannen förklarade vidare att jag skulle ringa ett visst nummer för att "bekräfta".

Jag gick hem igen och ringde numret jag fått. Samma språkförbistring och gapande innan de hittade någon som kunde hjälpa mig. (Även om de kan engelska så är det inte helt enkelt alla gånger att höra vad de säger. Jag kan inte heller alla termer de använder på en bank på engelska.) Det visade sig i alla fall att det var numret för att spärra kontot jag hade ringt, tack för det. Vi gick igenom all procedurer för att visa att jag verkligen var jag, och sen fick jag veta att saldot var samma som dagen innan då jag tog ut pengar och hela cirkusen började. Phu, tack för det!!

Det var nu jag skulle skriva om den här dagen som kom efter den här morgonen. Jag hade tänkt att skriva om hur det faktiskt kan vara stressigt att vara hemmafru men nu är jag helt slut så det får jag ta nästa gång.

Nu har de snart varit här i en vecka, mor och far alltså. Det är därför jag inte får tummen ur att skriva. Eller tid över är det väl egentligen. För det har varit full upp.

De kom på söndag. På måndag åkte jag och mamma med kompis-Maja till tygmarknaden. Vi skulle hämta de beställda klänningarna och skjortorna men det blev inte så mycket med det.
Gustaf kom på att den skjortan som han hade menat att jag skulle göra en kopia på, låg kvar i tvättkorgen. Jag hade alltså tagit fel. Jag fick med mig den rätta skjortan och bad dem att sy in de som de hade gjort i ryggen. Jag beställde en ny av den rätta modellen...
Klänningarna var inte på plats. "Solly, solly, kanske kunde vi vänta i en halvtimme så kunde de komma med dem?" Visst, vi kunde ju gå runt lite.
Mamma ville gärna beställa något och tillslut fastnade vi i ett bås i en halv evighet. Det slutade med två kjolar, en kavaj och två blusar! Kavajen kommer få kinesiskt snitt och tyg, superfint!
Jag hade med mig ett par lösa, tunna jeans som jag älskar men som håller på att falla sönder. Jag hittade ett liknande tyg som jag hoppas de kan göra nåt bra med.
När vi kom tillbaka till båset som skulle hämta våra klänningar var det "solly, solly, väldigt svår modell, mycket skärningar, inte färdig än. Solly, solly..." Trist men vad ska man göra? Vi ska ju ändå tillbaka och hämta de andra grejerna.
På tillbakavägen stannade vi till i Hongqiao på pedestrian street och åt lunch.

Tisdag höll vi oss hemma, dels för att gästerna fortfarande var trötta efter resan och dels för att pappa var så himla förkyld. Jag och Gustaf spelade tennis en timme, eller Gustaf  "la upp lite bollar till mig", och barnen och mina föräldrar gick en sväng till utepoolen. Tyvärr var det lite väl kallt så när jag och Gustaf var klara gick vi alla (utom pappa) till innepoolen istället. Sen blev det lunch på klubben och slapp hemma resten av dagen.

Onsdag var det sightseeing som gällde!!
Vi började på Jing'an Templet, Stillhetens tempel. Just nu är det inte så värst stilla just där det ligger, mitt i smeten, med gigantiska shoppingcenter runtomkring.


Kontrasterna var det mest fascinerande för mig.

Barnen lärde sig snabbt hur man skulle göra i detta hus ;)

Det ser inte ut som om Buddah tar illa upp!

























Efter templet åkte vi till Pudong. Det är på andra sidan floden, där en helt ny stadsdel växt upp sedan -90 talet. Jag har skylinen som bakgrund här på bloggen. Inget av det ni ser fanns alltså före -90!

Vi började med att besöka Shanghai World Finacial Center. Vi kallar den Kapsylöppnaren :) Det är den högsta skyskrapan i Shanghai, fjärden högsta i världen, med sina 495 m. (Just nu. Den som ska bli högre håller på att byggas precis brevid. Kolla in länken: http://skyscraper.org/EXHIBITIONS/CHINA_PROPHECY/shanghai_tower.php)



Lånad bild!

Här tittar barnen ner på den näst högsta skrapan till vänster... som vi sedan åkte upp i, den med. Den har nämligen ett hål innuti så man kan se trettiotvå våningar upp, eller ner beroende på var man står :)

Här tittar vi ner. Om ni tittar noga kan ni se fåtöljerna där nere...

Här står familjen och håller i sig för att inte trilla ner. Jag har inte samma problem med höjder :)


Efter en god lunch åkte vi till Yu Yuan garden. Fast vi gick inte in i själva trädgården utan höll till i bazaren utanför. Vi var inte själva där om man säger så...

Det är verkligen en kontrasternas stad!

Fortsättning följer.
I morgon ska vi ta snabbtåget till Hanzhou och sova på hotell en natt. Det blir trevligt men nu måste jag packa!

Besök, gräs och tyger.

Nu börjar det närma sig. På söndag får vi vårt första besök! Mamma och Pappa kommer och stannar i två veckor. Det ska bli så mysigt att ha dem nära, vi räknar ner dagarna nu.

Det är höstlov här i nästa vecka så både Gustaf och barnen är lediga från jobb och skola så vi kan umgås riktigt mycket med varandra och med våra gäster. Det kallas för "Golden week" och man firar skörden. De allra flesta kineser är lediga, inklusive vår Ayi som ska åka hem till sin familj. Som tur är kommer hon tillbaka torsdag och fredag så att jag inte behöver fokusera allt för mycket på städ och tvätt när vi har gäster ;) Vår chaufför Sunny vill gärna jobba, tur för oss! Vi ska passa på att se oss omkring lite, men bara lite, eftersom det kommer vara VÄLDIGT mycket folk i omlopp. Många åker ifrån stan på ledigheten, men många kommer hit för att turista. Jag läste att förra året var Shanghai en av de mest populära städerna att åka till under den här veckan...

Härom dagen kom det upp ett nytt, lite märkligt anslag (notera stämpeln, mycket viktig!) på anslagstavlan i trapphuset:

De ska alltså plantera om allt gräs på hela området inför vintern. För mig känns det här som ett otroligt slöseri med pengar och tid, till ingen nytta. Men vad vet jag om klimatet och gräsets hållbarhet i detta land... Det som de har börjat med först är att fullständigt RAKA av allt grönt gräs, så allt blir gult och fult.

Se så fint och grönt gräset är på höger sida här, sedan blir det som på vänster sida. Blir kul att visa vårt fina "grönområde" för mor och far...

Som ni ser på bilden börjar det bli höst även här. Mornarna är lite svalare, ibland tar jag till och med en tröja på när jag kör barnen på moppen till skolan. För två veckor sedan var det 38 grader vissa dagar men nu har det gått ner med nästan tjugo grader! Även om det inte är kallt förstås så huttrar man lite när det blir en så snabb förändring. Men idag på dagen gick det faktiskt upp till 30 igen men det var mulet så inget poolväder ändå tyvärr.

Har varit på tygmarknaden igen! Tog med "The Mayan" (det blir lite jobbigt att ha en vän som heter samma som ens dotter för ni vet ju aldrig vem jag syftar på! Därför använder jag nu namnet som hennes chaufför har gett henne ;)) för att visa stället där jag var så mycket innan sommaren.

Här har vi ingången! Tre våningar av tyger och skräddare...

Här är bara ett av alla bås med massor av tyger. Alla specialiserar sig på något, här var det siden.

Vi började med att gå runt och titta lite. Sen beställde vi tre skjortor var till våra män i båset där vi beställt kostym till Gustaf innan. (Ett hundra kronor styck!) Vi hade med oss skjortor som sitter bra som de kan ta mått på eftersom männen själva inte kunde komma med. Sedan beställde vi jersyklänningar till oss själva. Jag hade med mig en som jag gillar och Maja hittade en bild på en jättefin klännig.

Det var mycket mer höst och vinterinspirerat i skyltningen nu än vad det var förra gången jag var där. Såklart. Här är en bild på en kappa som jag tyckte var jättefin. Den hade klarrött foder. Kanske lite för kinesisk för mig... Maja köpte en grå med stor krage, lite mer västerländsk stil och supersnygg såklart.

 Här har ni henne, The Mayan herself!

Vi hann med en lunch oxå, på grekisk restaurang. Mycket gott, efter att jag äntligen fått min mat. De missade vad jag skulle ha och fick göra om...

Nu dags för sängen, imorgon fredag!! Kram på er!



Mera shopping!

Jag måste bara få leka Blondin Bella en stund och få visa er mina fynd jag gjort idag! Det är en dansk mamma på skolan (hon har bott här i sex år!) som har en årlig utförsäljning hemma hos sig på ett danskt märke som heter Style Butler, http://www.stylebutler.com/
De hade en massa fina skinn och pälsplagg med, men jag nöjde mig med toppar och tröjor. Något som jag faktiskt "behöver" i garderoben just nu.

Häromdagen var jag med en vän på ett närbeläget shoppingcenter och då hittade jag dessa blå jeans som har en kornblå insida. Idag hittade jag en topp i silke att matcha med för bara ett hundra kronor.

Silke är ju ett underbart naturmaterial
som jag sällan köper eftersom det brukar vara så dyrt. Men här fick jag
tre toppar till för samma pris per styck som ovan!

Här är en bomullstop med lite strass för femtio kronor.

Det sägs att det blir kallt även här... En ullkofta med trekvartsärm blir väl inte fel då! Tvåhundra kuai.

Sist men inte minst en glittrig, jättetunn kavaj att ha när det ska sviras på stan. Tyvärr kommer inte alla fina paljetter fram på den här bilden. Två hundra för den med, som hittat! ;)

Nu blir det köpstopp för ett tag!

Barnshopping

I söndags var Gustaf med i en tennisturnering som höll på hela dagen. Kul för honom men lite trist för oss... Men då får man ju ta tag i situationen och hitta på nåt. Så jag skickade iväg lite sms för att försöka få med några vänner till en jättefin park här i närheten. Ingen kunde. (Som vanligt har jag svårt att planera i förväg så jag får skylla mig själv.) Det var inget direkt väder för poolen tyckte jag, så vad göra? Maja hade tjatat i flera dagar om att hon ville ha en klänning till sin docka. Då kom jag på att vi kunde åka till barnmarknaden i city så kunde de få välja var sin leksak.
Sagt och gjort, Sunny kom och hämtade oss och vi satte av till stan vid 12. Denna dag var det ingen trafik så det gick på rekordtid, vilket var bra eftersom jag glömt att ta med barnens cd skivor. Vi började på McDonalds. Det går ju inte att shoppa om man är hungrig. Sen bar det iväg till barnmarknaden. Den ligger under jord och är hur stor som helst! (Som vanligt glömde jag att ta foto.) Där finns leksaker, skor, kläder, babygrejer -allt! För att försöka minska risken för att de skulle springa åt var sitt håll så tog jag med vagnen. Efter en ganska kort stund var det inte roligt för Hugo att sitta i den och den var mest i vägen i de trånga gångarna.

Vi satte igång att leta klänningar till dockan. Det visade sig dock snart att man inte kunde köpa bara kläder, utan man fick snällt köpa en docka som kläderna satt på oxå. Men det vägrade jag, hon har redan så många dockor. Men det fanns ju tusen andra saker att titta på!

Plötsligt sa Hugo de magiska orden som gör de flesta föräldrar lite nervösa när man är på språng: " Jag bajsar mamma!" (Nu hör det till saken att han alltid pratar i presens när det gäller detta så det behöver inte vara kört redan.) Med panik i blick försökte jag göra mig förstådd med kroppsspråk (vi har inte kommit dit på mandarinlektionerna än) och det gick över förväntan. Efter en liten språngmarsch hittade vi toaletten som bestod av hål i golvet och förstås inget papper. Men som den numer vana (?) Shanghai-bo jag är hade jag förstås näsdukar i väskan.

Efter det lite svettiga avbrottet hittade vi en butik med utklädningskläder och där var vi inne i säkert 20 min. Maja provade klänning efter klänning. Vi hade inte riktigt samma smak så vi fick kompromissa och det blev en blå askungeklänning för 100:-, jättefin. Hemma kostar de väl runt 350:- tror jag?

Timmarna gick och barnen blev tröttare och tröttare men vi kunde ju inte åka hem innan Hugo hade fått något han med. Det blev en lastbil med cementblandare för 60:- och han var jättenöjd! Innan dagen var slut hade de fått var sitt par välbehövda skor med.

Liten statusuppdatering oxå:
Som de flesta av er redan vet så mådde jag inte så bra förra veckan, och det blev inte så värst mycket bättre när läkaren meddelade orsaken: "Det är troligen en parasit"... -Blä!!
De flesta får det tydligen någon gång när man vistas här. Det kan komma från det mesta men mest troligt är is eller färsk frukt. Jag fick 4 dunderpiller att ta på samma gång och sen dess har jag mått mycket bättre. Men bara tanken...

Det börjar bli ett hem!

Jag tänkte börja lite smått med bilder här på bloggen och vad kan då vara lämpligare än att visa er hur vi bor? Möblerna är inte våra men helt ok om man jämför med många andra som vi såg under våra husletardagar! Kineserna har en förkärlek till stora svulstiga, gärna guldiga, möbler. Det ska se dyrt ut.
Själv har jag märkt att jag tydligen är en vindflöjel när det gäller vad jag gillar... Mycket av det moderna kinesiska (se t.ex.: http://www.mugallery.cn/ ) är riktigt snyggt tycker jag nu, men det hade jag nog inte gjort hemma... Vi kommer nog komma hem med en del nya influenser som blir en utmaning att få in i vårt skandinaviska hem. Men det är klart att det ska synas vad vi har varit med om, äventyret här borta blir ju en del av oss!

Vi börjar rundvandringen med vår underbara gå-in-garderob i hallen direkt när man kommer in. Perfekt för oss som fortfarande har vagn. Och så kan man ju stänga dörren om elendet när man har gäster!













Tittar man sedan snett fram åt höger så ser man vår matplats. På väggen har vi just nu mest Majas konst men hoppas hitta en Kinakarta så vi kan markera alla ställen dit vi vill åka. Den hemska lampkronan som hängde här förut fick ge vika för en enkel IKEA lampskärm.

På altanen utanför ställer vi moppen.






Här ser ni matplatsen åt andra hållet med trappan upp till andra våningen. 

 


Inte världens bästa bild... Här ser ni iaf studsmattan till vänster och våra aptunga utemöbler! 


<> 

Våra sovrum ligger på andra våningen.
 Här är Majas med bilden på henne och kusin Lisa ovanför sängen.



och åt andra hållet.



Sist men inte minst (det finns inga små rum!) här har vi Hugos rum. Vi bytte ut den jättestora
sängen han hade till en liten juniorsäng från IKEA.

 Vårt rum får ni inte se denna gång. Jag känner mig fortfarande lite svag efter magköret jag haft de senaste dagarna så kraften tog slut efter att ha bäddat Majas säng :) Det är inte mycket att se ändå, ett jättestort rum med gå-in-garderob och toa, men inga personliga grejer än. Barnens rum var förstås viktigast att få i ordning.

Det här med bilder var ju riktigt kul! Lite hoppar de omkring för mig fortfarande men det får ni ha överseende med! Vi ses snart igen!

Nu är det verkligen tid att jag börjar gå fotokurs snart! Har läst några andra bloggar och det blir så mycket mer levande om man kan illustrera med bilder. Jag tog i och för sig några bra foton i somras med min nya kamera, men den är oftast på auto :) Det där med slutartid, ljus och komposition är jag ingen fena på än precis.

Däremot är det dags att bli en fena på mandarin nu. (Hjälp!) Kursen börjar i morgon. Jag tror att de flesta av er förstår hur svårt det språket är. Jag hade inte ens en tanke på att jag skulle försöka lära mig det innan jag flyttade hit, vilket låter konstigt även i mina egna öron nu... Men ju längre man är här desto mer förstår man hur mycket enklare livet blir om man kan göra sig, om än bara lite, förstådd. Det är att visa respekt för folket och kulturen också, tycker jag, att inte bara gå med näsan i vädret och tycka att de minsann borde lära sig engelska... Så på tisdag kommer fem trevliga volvofruar och en lärare hem till mig och vi ska sätta igång. Jag hoppas vi har ungefär samma ambitionsnivå och lär oss ungefär lika snabbt (långsamt?) så ingen halkar efter och tycker det är trist. Jag vet att jag hade ganska lätt för språk i skolan men det var ju evigheter sedan! De få ord som jag har snappat upp nu har tagit evigheter att sätta sig fast. Det är som om man hade teflon i huvudet, allt låter bara tjing tjong!

Det är så trevligt att det har kommit så mycket nya människor hit till klubben! De flesta nationaliteter finns representerade men svenskarna är en överdrivet stor klick med tanke på storlek på landet... Här bor säkert 15 svenska familjer bara på vårt compound och fler runt omkring. Just nu är det flest Volvofamiler även om många andra stora svenska företag finns representerade som SKF, Ericsson och Sandviken. I våras kände man till alla svenskar och hejade om man sågs även om man inte var bästis med alla, men nu har jag svårt att känna igen och komma ihåg namnen på alla.
Även om jag har skaffat mig både engelska och tyska vänner som är jättetrevliga så är det så mycket lättare med någon från ens egen kultur, som tänker på samma sätt och talar samma språk.
I våras då vi kom var vi "nykomlingarna" jättelänge och jag tyckte det var svårt att komma in i de redan etablerade vänkretsarna. Nu är det jättemånga nya helt plötsligt och jag är en av dem som varit här lite längre. Jag känner att jag har lärt känna "de gamla" lite bättre och fått några riktigt bra vänner bland de "de nya"! Det sociala livet blir så väldigt viktigt när man har så mycket ledig tid för sig själv. Om man inte är aktiv så kan man bli sittande hemma ensam och längta hem till Sverige och vänner och familj där. Jag kommer nog komma tillbaka dit i perioder men just nu njuter jag verkligen av livet här!