Överraskningen

Jag tog semester, om ni undrar vart jag tog vägen. Solen skiner över Fjällbacka, vårt himmelrike på jorden. Fast nästa vecka ska det visst regna så då drar vi till stan i några dagar. Hm... jag har visst blivit intresserad av vädret igen.

Resan hem till Sverige gick faktiskt ganska bra, med tanke på att jag ensam hade båda barnen. Jag hade intalat mig själv att det är bara att bita ihop och göra det, det finns ju inget annat alternativ! Det var lite knivigt innan incheckning när jag hade två jättestora resväskor, två handbagage, ett sovande barn i en vagn och ett vaket övertrött barn. Men sen blev det lite lättare. Det var den stora som sov, men hon vaknade när det var snacktime i loungen, choklad kan man ju inte missa.

Som tur var så var det en nattflygning, så efter att ha kontrollerat allt, sett på lite film och vält ut lite vatten så somnade de efter 1,5 timmar och sov sen tills strax innan frukost. Jag, som satt snett över gången sov däremot inte särskilt mycket. Det var mycket turbulens och jag var orolig att de skulle vakna och väcka alla.

När det var dags för frukost var jag helt slut. Jag tänkte att det är bäst jag hjälper barnen först så kan jag äta i lugn och ro sedan. Så jag satte mig på golvet framför dem och såg till att de fick mat helt enkelt. Det slutade med att Maja, av misstag, när hon inte ville äta mer, välte ut ett helt glas med äpplejuice med hjälp av en kudde. Rakt över mig. Toppen blev helt blöt över magen och jeansen såg ut som om jag hade kissat på mig. DÅ ville jag börja gråta.

C:a två timmar senare efter mycket film, kritor som flög åt alla håll, diverse toabesök och mycket hyshande hade faktiskt mina kläder torkat och det var dags att gå av i Amsterdam. Väl på eroupeisk mark var det två barn och en trött mamma som var väldigt ivriga att komma hem till Sverige. Det var långa två timmars väntan innan det var dags att gå på nästa plan. Väl på planet somnade Hugo innan vi lyfte från startbanan. Maja där emot... Vi kan väl säga att det var ett barn på hela flyget som lät. Och lät mycket.

När vi gick av planet visste jag inte var jag skulle hämta vagnen, vid planet eller vid bagadebandet så jag frågade första bästa kille i orange. Maja tittade länge på honom och stod som fastfryst när hon frågade: Varför pratar du som oss?!

Sverige hälsade oss med underbart sommarväder och kära släktingar mötte oss på Landvetter. Min nya kinesiska väska var förstås förstörd så det tog lite tid att anmäla det. Sen gick jag igenom passkontrollen utan att hämta ut barnvagnen, så det tog ännu mera tid innan vi kom iväg...

Hela den dagen försökte jag hålla igång barnen med olika aktiviteter för att de inte skulle somna. Planen var att vi skulle sätta oss i bilen och åka upp till Fjällbacka på kvällen så barnen kunde sova i bilen. Hela vår ankomst en vecka för tidigt var en födelsedagspresent till min mamma, därför fick vi inte komma för tidigt! Det funkade faktiskt riktigt bra och barnen sov innan jag hade kört en kilometer. Det var så vackert ute och lugnt på vägarna. Jag lyssnade på svensk radio och njöt av att köra själv. Väl på plats körde vi tyst ner förbi mina föräldrars hus och jag somnade in i min mormors hus så fort jag lade huvudet på kudden.

På morgonen kom min syster ner för att göra tårta klockan sju men då hade vi varit vakna och uppe sedan halv fem. (Tårtan var så gott som klar ;) Vi gick upp tillsammans och stämde upp i "ja må hon leva" så fort vi kom innanför dörren. Ni skulle ha sett mammas, och pappas för den delen, min! Hon fattade ingenting! Det tog faktiskt en stund innan poletten trillade ner och jag tänkte, bara hon (de) inte får en hjärtinfarkt!! Det var tydligen den bästa överraskningen någonsin :)

Nu är det bara en vecka kvar tills Gustaf kommer! Det ska bli härligt att se honom igen och rätt gött att dela ansvaret...