Vemod

Sista natten i den säng som varit min i drygt tre år. 

Det har varit mycket sista av allt på sistone. 

Idag sa vi adjö till två av Hugos allra bästa vänner. Med en av dem har han gått i samma klass i tre år. Han har alla sina vänner här, kommer inte ihåg dagis i Sverige. Vi tyckte det var jobbigt då, att dra upp barnen med rötterna från Sverige, men det är lika jobbigt nu. 

Det konstiga är att det är värt det! Det är värt varenda tår, längtan och saknad. Hade vi inte vågat då för tre år sedan så hade vi inte mött alla dessa människor som berikat våra liv så! 

Imorgon börjar ett nytt äventyr. En ny flytt till ett nygammalt land. Där vissa vänner lever precis som innan och andra har upplevt livskriser och livet har förändrats helt. 

Jag vet inte än hur jag har förändrats, bara att det har skett. 

Jag hoppas ni har tålamod med mig om jag inte är bara glad över att äntligen ha kommit hem. 

Vi ses i Sverige nästa gång!

Tankar på hemväg

Jag blir mer och mer deppig över att vi ska flytta tillbaka. Saknar massor av saker här redan. Det är en sån skön oordning här, en underliggande känsla av 'jag skiter i vad man ska göra, jag gör som jag vill!' Det gäller allt från mode till hur man parkerar. 

Jag kommer sakna att se folk som går baklänges och klappar sig på magen, lass av skräp stora som hus på en liten flakcykel, en 'No fishing' skylt och någon som står och fiskar precis bredvid. 

Folk som hostar mig i nacken och fräser ur sig snorloskor vid mina fötter kommer jag inte att sakna. 

Alla människor som jag ser dagligen och byter några ord med kommer jag att sakna. Mina bekanta som jag träffar lite då och då och umgås med kommer jag att sakna. Mina vänner kommer jag att sakna väldigt mycket under ett år eller två men sen hoppas jag att vi tar upp tråden igen, i Sverige. 

Jag känner mig som en helt ny människa, orädd för förändring eller det okända. Världen är så mycket mindre nu när vi känner människor från alla världens hörn. Hur kommer det att kännas att komma tillbaka? Kommer jag se tillbaka på de här åren som en dröm? Kommer vi känna oss instängda och bara vilja åka ut igen? Kommer jag kunna hitta lite egentid emellan heltidsjobb, hämtning och lämning? Kommer alla gamla vänner tycka att jag blivit en snobb eller besserwisser...? (Jag hoppas ni säger till mig i så fall!) 

Mycket tankar är det som far genom huvudet så här på hemväg genom stan. 

Här är en vy som jag åker förbi varje gång jag åker hem. De byggdes när vi flyttade hit, nu bor här fullt med folk i alla dessa likadana 10 våningshöghus. Det byggs och byggs men det finns alltid mer folk som behöver en bostad verkar det som...

Nu och då

Tänkte jag skulle slappa lite i kväll. Årsboken med foton från förra året på 100 sidor är beställd. Likaså boken till Xiao Zhou och almanackorna. Jag har skickat iväg två jobbansökningar. Jag har anmält Maja till skola, fritids och gymnastik i Sverige. Jag har betalat räkningar. Jag har haft tennis aerobics och dessutom sprungit en extra halvtimme på bandet. Inte minst har jag umgåtts med Albert idag också såklart. Så jag tyckte jag var värd lite slapp framför tvn. Och då menar jag SVT Play för tv utbudet här är inte det roligaste, man kan väl se på CNN och BBC men resten är skit. Men idag är en dag då inget går att streama på datorn. Suck.

Så jag tänker att jag kan väl kanske skriva något på bloggen, det var ju som vanligt länge sedan. Men vad ska jag skriva, jag har ju bara samma saker i huvudet som jag redan skrivit om. Så jag började läsa den istället. Statistiken var intressant. Tydligen har det gjorts 160 sidvisningar denna veckan. Jag som inte har skrivit på en månad säkert! Det måste varit pappa som desperat hoppas på att jag skrivit nåt nytt men blivit besviken gång på gång! :)

Sen började jag läsa inlägg som jag gjort de första veckorna. Det blev så himla levande för mig igen! Jag kommer precis ihåg alla de där nya intrycken av allt som nu är vardagsmat. Det slår mig att jag inte skrivit något om hur jag mådde. Inte bra. Det var riktigt jobbigt att så totalt byta värld och jag grät ofta. Jag kommer ihåg att jag skrev ett brev till mina vänner där hemma att nu är botten nådd, jag klarar inte detta längre, jag måste ha en psykolog! Men efter att jag skrivit av mig och fått många hjälpande, tröstande ord tillbaka så kändes det bättre igen.

Nu är livet här vardag. En jobbig och krånglig vardag på många sätt, där man t.ex. måste åka till flera olika ställen att handla mat. Be en anställd i banken att hjälpa sig att betala en räkning för man kan varken läsa eller skriva språket. Vara orolig för vad man äter och för luften man andas. Sitta i bil i många timmar för att uträtta ett enkelt ärende. Osv. Men också en underbar vardag där jag kan bestämma över min egen tid, ta en massage i veckan om jag vill, vara mycket mer tid med barnen, ta ett glas vin om vi är ute och äter utan att behöva tänka på vem som kör, slippa tvätt och städ, ta inspirerande kurser. Osv. Det positiva överväger absolut om jag tänker efter. Det var därför vi sa ja till ett extra år. Och nu när det börjar närma sig slutet så känner jag att jag skulle kunna stanna ett år till. Fast jag vill inte.

Nu är det dags att komma tillbaka och ta tag i det riktiga livet igen. Det kommer bli en utmaning med tre barn att lämna och hämta på tre olika ställen och nytt jobb (hoppas jag verkligen!) och fritidsaktiviteter på det. Men samtidigt möjligheten att träffa nära och kära lite spontant ska bli underbar att få tillbaka och så har vi mormors stuga i Fjällbacka som vi köpt och ska renovera och inreda.

Det är väl så livet är, utmaningar och njutningar, vart man nu än befinner sig.

Tid

Jag håller egentligen på att ladda upp bilder till årets (sena) kalender men eftersom allt sådant tar sån väldig tid med det ofantligt långsamma bredbandet, så multitaskar jag lite här också.


Det är mycket tankar på hemflytten nu. Redan. Det är ju för fasiken ett halvår kvar! Nu när det har regnat och varit kallt väldigt länge har jag bara haft positiva tankar på hemflytt men idag slapp solen igenom och -gud så skönt! Det skulle allt vara skönt att stanna lite till...? Gick igenom bilderna från förra året i mars för kalendern och där åker barnen inlines i shorts och t-shirt! Det är bara några veckor kvar nu! Det är en av de bästa grejerna med att bo här. Att våren kommer tidigt och att sommaren stannar länge. Samtidigt är det bra att vi har årstider så man hinner längta lite, men inte för länge :)


Det har kommit mycket nya roliga människor hit. Och jag har lärt känna några gamla lite bättre. Men jag märker att de ser på mig som en som redan lämnat. Det är ingen större idé att lägga nåt krut på att lära känna mig för jag åker ju ändå snart... Det kan vara inbillat, men jag tycker det känns så. Jag hoppas inte den känslan når barnen.


Jag funderar lite på när vi ska åka tillbaka till Sverige. Kontraktet går ut sista juli. Jag och barnen kan åka hem tidigare som vi gjort förut och fira Majas födelsedag traditionsenligt i Fjällbaka tillsammans med mormor. MEN sommaren i Sverige kan man ju inte riktigt lita på så det kanske vore bättre att stanna här och bada och sola denna sista sommar? MEN då missar vi kanske de flesta vänners semester i Sverige? Och finns det inga kompisar för barnen här att leka med så kan vi lika gärna åka hem... Måste kolla upp det!


Sen har vi ju den lilla detaljen med att söka jobb... Få ordning på alla papper och CV, anmäla sig till olika siter, presentera sig själv i superlativ... Det är inte min starkaste sida. Men det ska göras. Och det tar tid!


Inför hemflytt ska en del saker införskaffas. Det mesta är trots allt billigare här. Matsalsbord och stolar vore roligt, det vi har ärvde vi när vi flyttade till huset. En loungemöbel till altanen är ungefär halva priset jämfört med hemma här. Överkast kan sys upp i den storlek man vill ha, gardiner likaså. Det tar tid att googla runt och jämföra priser eller att ta bilen och åka runt den här jättestan.


Sen har jag börjat med något jag har tänkt göra jättelänge! Att måla i olja! Såå roligt! Jag skulle kunna göra det alla dagar i veckan, det är några på kursen som verkar göra det, men det finns ju lite annat att göra med... Tänk vad tiden kan flyga när man gör något som man slukas upp i. Det är precis som när jag sitter vid symaskinen eller står vid ritbordet. Tänk om man kunde hitta ett sånt jobb...


Sen har jag haft en önskan sen vi kom hit och jag fick så mycket tid över (?) att jag ska någon gång, under den här parentesen i livet då jag inte jobbar, sätta ihop alla små snuttfilmer som vi gjort under åren på barnen till en längre film till dem var, som de kan få.


Men först ska jag alltså göra årets almanacka och förra årets årsbok. Och det tar TID! (Men det är kul!) Får se om jag blir klar innan det är dags att åka hem... :)

Hem ljuva hem!

Så känns det faktiskt. Alltid när vi varit ute och rest till nåt härligt och varmt resmål och sen kommer hem till (just nu kalla) Shanghai så känns det så skönt! Även i somras när vi kom tillbaka efter sommaren i Sverige. Vad är det som gör att det känns som hemma? 

"Your home is were your heart is" heter det ju, och det stämmer väl eftersom jag har min man och mina barn här. Men det känns som om mitt hjärta finns i Sverige ändå. Där är ju resten av min familj och alla vänner jag har lämnat. Allt som känns tryggt och vant, där jag passar in. Men jag får nog passa mig, ett sådant här äventyr förändrar en som person och gamla Svedala kanske inte känns så hemtamt längre när vi väl flyttar tillbaka i sommar efter dryga tre år... Det är vad de säger i alla fall, de som gjort resan före oss. 

Men nu var det en helt annan resa jag tänkte skriva om! Vi har ju varit i Hongkong och Singapore under lovet som just var, Chinese new year. Våra flygbiljetter gick via Hongkong och eftersom det var så dåligt väder när vi var där för två år sedan så ville vi ge det en chans till så vi stannade i två nätter. Jag var där -97 med tjejkompisarna och visste att utsikten från Victorias peak vill man inte missa! Vi hade också blivit tipsade om att the Giant Buddah vore nåt att se så det var vår plan för dag två.

Det började bra, med "dimma". (Man vet aldrig om det verkligen är dimma eller smog i SH.) Det spelade mindre roll vad det var när vi blev sittande i planet i två timmar innan det lättade och vi kunde flyga iväg. Som tur var fungerade entertainmentsystemet så vi kunde se på film medan vi väntade…:)

 Äntligen i Hongkong! Denna gång åkte vi inte de dubbeldäckade spårvagnarna men de är alltid roliga att titta på!

Vi åkte direkt upp till Victoria's peak och det var en helt annan sak denna gången!

 Killen i förgrunden är ju också gullig iofs men nu var det han i bakgrunden som jag fokuserade på :) Mohikan och leoparddräkt, hur söt som helst!

 Tyvärr blev han lite suddig här.

Dagen efter tog vi en timmes båttur till ön Lantau, där Buddah skulle befinna sig. Vädret var underbart, c:a 25gr. 

Vi satte oss på en uteservering och barnen satte igång med en lek direkt. Det var någon sorts frågeprogram där de hittade på frågor hej vilt. t.ex. "Vem gillar hundar mest i hela världen?" Hugo snabbar sig att banka på armstödet på stolen (buzzern) "Amy Dimond!" Självklart var det rätt svar! :)

 Det är svårt att få en riktig bild av hur stor den verkligen var, men den var gigantisk! Imponerande.

Vi åkte linbana ner och det var riktigt högt!

 Här en rolig fontän där man när som helst kunde få en dusch. Barnen sprang fram och tillbaka men ingen blev våt :)

Gustaf fick hjälpa den gamla damen med surfplattan. Hon hittade inte bilderna hon just tagit. Coolt ändå att hon hade en! :)

Singapore!

 Här har vi kommit till Singapore! Första dagen var vi bjudna till Carola och Stefan på middag. De är vänner som bodde i SH förut men flyttade för snart ett år sedan. Så här fint bor de nu! Vi fick en supergod grillad middag och satt ute och pratade i värmen tills barnen stupade av trötthet :)

Albert älskade det lilla huset på baksidan :)

Deras Sara är ett halvår yngre än Hugo. Som vanligt när kemin är rätt märktes det inte att de inte setts på länge utan leken satte igång med en gång!

Han är bara söt :)

Take away middag medan vi väntar på kvällens show, "Songs of the sea".

Det var väldigt effektfullt med ljus som projicerades på vatten, men storyn var riktigt tunn :)

Här är vi på ett vattenland som var väldigt roligt. Jag tog mest bilder med systemkameran här så dem får jag lägga in lite senare.

Zoo!

Det var ett fantastiskt zoo mitt i den riktiga djungeln i fuktiga 30 grader. Så här tog vi en sväng med tåget istället för att gå...

Vacker papegojblomma (?) som växte vid stigen.

 Hugo ville absolut fotas med "the racoons"! Hans klass heter nämligen så :)

 Det fanns många riktigt läskiga krokodiler. (Hugo har drömt en del mardrömmar sen vi såg dem…)

De riktiga jättesköldpaddorna fick man inte sitta på :)

Matdags!

Lite bananer någon? Blomman har jag aldrig sett förr!

Självklart fanns det ponnyridning också!

Och ännu mera vattenlek. Tyvärr hade mamman missat att packa Majas badkläder så det blev en smärre katastrof när det upptäcktes. Men det löstes med att hon fick ha mammans bikinibyxor, med en knut i varje sida ;)

På kvällen tog Carola med mig ut, först till Marina bay sands här på bilden, och sen på en bar på Club street. Vi hade så himla trevligt! Härligt med människor där, även om man inte har setts på länge, samtalet flyter :)


Little India

En fantastiskt färgsprakande utflykt avslutades på "The banana leaf", Indisk restaurang där vi åt massor av god mat!

Husbandet på hotellet som Hugo och Maja diggade varje kväll :)

 Singapore sling vid poolen!

Vägarna på Sentosa, som är ön där vi bodde söder om Singapore city, var kantade av 10m höga väggar av grönt. Vilket gjorde det väldigt märkligt att åka där, man hade liksom ingen aning om var man befann sig… Men det gav skön välbehövlig skugga. 

Universal Studios!

 Förväntningarna var höga och värmen likaså! Phu!

 Vi mötte familjen Westin igen, som ju självklart har årskort, och visste vilka attraktioner vi skulle satsa på :)

 Liiite som Kållerado, fast med en cool twist på slutet!

"Transformers, the ride" and OH what a ride!! Inget för barn och känsliga personer…:)

 Transformers kaffekoppar :)

 Maja och Hugos favoriter Bert och Ernie!

Lite som Nycklepigan hemma. Hugo var väldigt tveksam först men han åkte med och gillade det!

Den goda fén i Shrek.

Vi avslutade kvällen med en gemensam middag, supertrevligt och gott som vanligt! Tusen tack Carola, Stefan och Sara för att ni tog så väl hand om oss! 

Sista dagen spenderades vid poolen.

Vi åt en jättegod grillbuffé till middag på hotellet sista kvällen.

Vi är supernöjda med vår resa! Men som sagt: borta bra men hemma bäst!