Maja hade svårt att anpassa sig i ettan också, men huvudvärken försvann när hon fick glasögon och hon älskade fröken. En varm person som kunde motivera barnen och alltid hade en kram över.
Nu har hon en 27 årig ragata som skriker åt barnen i klassrummet men ler och är förstående mot vuxna. Nu är jag förstås orättvis. Men det är lite den känslan jag har… Maja vill inte gå dit (har jag skrivit det här förr eller…?) och gråter på söndagskvällarna. Jag har försökt prata med fröken, hinta, men hon lider av total avsaknad av självinsikt.
Det har till slut kommit fram, efter många kvällssamtal med Maja, att hon bl.a. är rädd att fröken ska "skrika" på henne. Det är Majas ord. Tydligen är pojkarna så bråkiga så fröken försöker hålla ordning på detta sätt. Maja går alltså omkring och känner sig orolig hela dagen och vet inte var hon har fröken. Kanske känner hon också att de barn som blir "skrikta" på känner sig kränkta? (För mig känns ju trygghet som ett av incitamenten för inlärning...)
Några dagar innan skolan började fick vi komma och hälsa på fröken och titta på klassrummet. Första intrycket var inte positivt. Väggarna var kala så när som på en halv vägg där det var upphäftat fullt med inplastade papper med överskrifter: "I have lost one minute of Golden time", "I have lost two minutes of Golden time", " I have lost three minutes of Golden time". (Sen blev det 5 min, 10 min, 15 min osv.) Och så barnens namn.
Golden time är alltså en timmes fri lek på fredag. Den enda tid de har som de kan bestämma själva över på schemat. De går i skolan mellan 8.30 och 15.30 varje dag. Uppför de sig inte så förlorar de minut efter minut.
Det förutsätts alltså att barnen ska förlora sin "Golden time". Det är alltså ett belöningssystem som bestraffar? Trött.
Jag har försökt att peppa, locka, övertala. Men nånstans måste jag ju ta henne på allvar och även visa att jag står på hennes sida. Så efter många hintar till fröken (hon har ju inte kunnat missa att Maja inte mår helt bra eftersom hon springer till skolsköterskan med huvud- och magvärk varannan dag) i minst ett mejl i veckan var det nu i veckan dags att ta ett möte.
Jag gruvade mig ganska mycket för jag är inte bra på konflikter eller att konfrontera. Jag viker gärna undan när det väl gäller. Men nu gällde det Maja.
Fröken ville att Maja skulle vara med och berätta för oss vad problemet var. Jag, som visste att fröken var problemet, ville inte utsätta henne för det, så jag sa nej. Vi pratade runt det hela lite och sen undrade hon om jag visste varför Maja inte vill gå till skolan. Jag tittade nog på Albert som kröp på golvet när jag sa att hon är rädd för att du ska skrika på henne. Frökens reaktion var "Va', det har jag ju sagt till henne att jag aldrig skulle göra! I know I have a high teaching voice though. Och pojkarna måste diciplineras." -Och så har hon sagt att du säger till henne att "listen up and pay attention" när hon frågar var ett svårt ord betyder. "Det har jag aldrig sagt till henne!" -Och så tycker hon att det är tråkigt att hon aldrig får måla.
Vi kom aldrig tillbaka till skrikandet, det var hemskt jobbigt att ta upp det. Och fröken kan inte inse att hon själv kanske behöver ändra sig. Vi pratade runt varandra och tillslut gav jag upp och lät henne hållas med sina stickers som belöning. Vi kom iaf fram till att ha ett nytt möte om två veckor.
På kvällen fick jag följande mejl:
-----------------------------------------------------
Hi Malin,
Thank you for coming in today. I wanted to get in touch to go over what I will do to ensure that Maja feels happier about coming into school:
-sticker chart, Maja will get a smiley face each time she gets up and comes into school well. She will then receive 5 minutes free time as soon as she comes in.
-If Maja gets a whole week of smiley faces she will get to do some painting on a Friday afternoon.
-Resources to help make writing a bit easier for Maja.
-Twice a week Maja and I will have five minutes together to chat.
I look forward to seeing you on Monday 2nd December at 12.30pm to check on progress and most importantly to check that Maja is happy about coming into school.
Please do not hesitate to reach out to me if there is anything else you would like to discuss, my door is always open.
Have a good evening.
------------------------------------------------------
Trött. Detta är på riktigt alla pedagogvänner! Tänk att man ska behöva schemalägga ett fem minuters samtal två gånger i veckan för att se barnet i fråga! Alla de andra då? Får de inte prata med fröken en och en? Eller måla?
Nu måste jag sätta mig ner och tänka efter och skriva ner allt jag har lärt mig om barns inlärning och behov, bra oneliners och tips på forskning emottages tacksamt! Och så får jag ha med någon mer på nästa möte, typ rektorn. Jag får väl tacka Maja i framtiden för att hon såg till att jag blev bättre att hantera obehagliga konfrontationer...
