40års kris

Så var man 41... Ungefär halva livet har gått och vad har jag gjort för bra med det?

Ofta när jag går här och ser hur dåligt folk kan ha det undrar jag vad jag har gjort för att göra mig förtjänt av att vara svensk? Har inte alla som är födda i Sverige en skyldighet att bidraga/ge något tillbaka? Antingen genom sitt arbete, läkare ligger ju nära tillhands, eller fritid, som mamma på stadsmissionen. I barnens skola här samlar vi in massor med pengar varje år, till behövande barn på andra skolor. Det kändes konstigt nog lite provocerande först. Jag vill att viljan att ge ska komma naturligt och inte kännas framtvingad. "Jag ger väl till de som jag vill". Men blir det av då? Kanske behövs det lite grupptryck för att det verkligen ska bli av.

Camilla, en vän här, går till ett barnhem varje vecka för att vara med barnen. De är ett gäng volontärer som åker dit och kramas, umgås och ger uppmärksamhet. Barnen blir jätteglada när de kommer. Sist berättade Camilla att hon hade frågat om hon fick ta med ut en pojke utanför grindarna på en promenad. Det gick bra. Han var helt förundrad och tittade på allt med stora ögon. När de skulle gå in igen fick hon en bamsekram.
De har lärt barnen att borsta tänderna också. De blir tydligen jätteglada när de får tandkräm, det är som godis för dem. De flesta av barnen, om inte alla, har något handikapp och är inte önskade av sina föräldrar. Jag beundrar Camilla och de andra. Jag vet inte om jag hade klarat av att lämna dem kvar där när det är dags för mig att åka hem till finkvarteren. Men jag ska följa med en dag.

Jag funderar mycket nu på vad jag ska bli när jag blir stor. Igen. Min högsta önskan nu är att få jobba med det jag älskar på Lindex eller KappAhl eller annat Göteborgsbaserat klädföretag. Det är ju viktigt att man gör något som man tycker är roligt när man har över tjugo år kvar att jobba... Men då kommer tankarna ovan in. Kläder..? Finns det något ytligare att jobba med? Borde jag inte hellre satsa på förskollärarjobbet igen? Det är så viktigt för framtiden att våra barn får en bra start. Men neej, det känns väldigt trögt med de premisser som gäller just nu med lön och status... Så what else...?

Jag skulle kunna jobba på ovan företag med ekofrågor.
Jag skulle kunna starta ett barnklädmärke där en viss procent går till t.ex. ett barnhem.
Jag skulle kunna öppna en egen förskola.
Jag skulle kunna jobba med att ta emot och slussa in människor från andra länder som kommer till Sverige för att jobba.

Så går tankarna fram och tillbaka. Jag lovar att berätta när jag kommer på det...